Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65o LITERATURBREF FRÅN NORGE.
ner jag saken förklarlig; ty något mästerverk är boken
förvisso icke.
Constance Ring är en dam, som i ganska unga år —
utan kärlek, men också utan egentlig antipati eller
motsträfvig-het — låter leda sig till giftermål med en något äldre,
temligen rå och temligen ordinär man. Detta äktenskap är icke
lyckligt, men framglider dock helt lugnt och trivialt, tills
Constance upptäcker, att mannen — trött på hustruns köld —
har inlåtit sig i förhållande till tjenstflickan. Det kommer till
scener, hon tänker på skilsmessa o. s. v., men ger sig
slutligen till tåls och låter allt vara som förr i det yttre, utan att
hon dock vill ha mera med mannen att beställa. Så
omkommer denne ändtligen mycket lägligt på sjön, — och Constance
tar trots sina afskräckande rön en ny lott i det äktenskapliga
lotteriet, i det hon gifter sig med sin forne umgängesvän,
doktor Lorck, för hvilken hon en tid tyckes nära verklig böjelse.
Då hon emellertid genom några bref erfar — något som
hon för öfrigt aldrig haft någon grund att betvifla — att
Lorck förut stått i förbindelse med andra qvinnor, är
hennes böjelse med ens borta; och när också han — för
öfrigt under mycket ursäktande omständigheter — faller i
frestelse för en af sina forna älskarinnor, är hin lös.
Constance hängifver sig — dels af böjelse, dels af leda och dels
af trots — åt en annan af vännerna i huset, musikern Meyer.
Men när hon så genom en olycklig tillfällighet kommer
under fund med, att han samtidigt också har andra jern i elden,
vet hon intet annat råd än att taga in gift — och dermed är
historien slut.
Hvad författarinnan egentligen har menat med denna bok,
är icke så godt att begripa. Närmast synes den vara riktad
mot männens osedlighet (Ring, Lorck, Meyer). Men i så fall
är den qvinliga hufvudpersonen mycket olyckligt väld.
Constance Ring är nämligen framstäld som en så apatisk, indolent,
egoistisk och opassionerad varelse, att det blir, om icke
förlåtligt, dock åtminstone fullt förklarligt, att männen ledsna
på henne och »gaar udenom». Möjligt är också, att det är
qvinnorna, hennes angrepp egentligen gäller, — deras
©sjelfständiga, dockmessiga uppfostran, det lättsinne, hvarmed de
åtaga sig hustruns ansvar, och den lojhet, hvarmed de finna
sig i kränkandet af sina rättigheter. Måhända är det intet
af detta; ty saken är den, att hvarje klar och bestämd tanke
gått förlorad i detaljerna, — i de långdragna redogörelserna
och de innehållslösa samtalen, af hvilka bokens väsentliga
innehåll består. Det är häri — i framställningens brist på
begränsning och form —, som bokens svaghet ligger. Den
är dåligt skrifven, derför har den blifvit rå — icke så
mycket på grund af sjelfva innehållet som på grund af det sätt,
Ny Sv. Tidskr. 6:te årgrs 10 häfte. 48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
