Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»OVER DE HÖIE FJELDE.> 67
sida ned utan att förstå ett ord. Så gick hon upp på sitt
rum och satte sig att sy. Hon sydde med en otrolig fart,
fastän handen skakade. Ja, med en sådan eld invärtes kunde
handarbetet snart vara färdigt.
Derpå reste hon sig igen och knäppte upp sin kläd-
ning; hon kunde icke få luft, hon skakade i hela kroppen.
Så gick hon ned till middagen.
»Hvad du är blek i dag b sade modern. >Är du inte frisk?»
»Åh jo», sade Rachel, »det är ingenting.» |
Då de sutto vid kakelugnen i skymningen, sade fadern
plötsligt:
Nå, Rachel, reser du?»
»Hvad menar du, far?» frågade hon.
Jag har läst det der brefvet, som låg öppet i din korg.
Det är ett stort anbud.>
»Hon har alltid varit så god emot mig», svarade Rachel.
»Ser du, mor, sade presten till sin hustru, »>den för-
näma damen, om hvilken Rachel så ofta har talat, skrifver
till henne och föreslår henne att resa med till Ialien.>
Till Italien utbrast modern. >»>När?»
Nu, om åtta dar.»
Ja, det kan naturligtvis inte komma i frågan, sade
modern och lutade sig tillbaka i stolen.
»Hvad säger du, Rachel?» frågade fadern.
Jag stannar naturligtvis», svarade Rachel..
De sutto länge tysta. Det röda skenet från elden upp-
lyste Rachels ansigte, der hon satt framåtböjd, med hufvu-
det stödt mot händerna och armbågarne på knäna. Fadern
satt längre tillbaka i mörkret. Han satt hela tiden och såg
på detta ansigte med de mörka, melankoliska ögonen, det
oroliga håret öfver den molnfylda pannan och denna stränga
mun med sin böjda linie. Modern sof.
Då det skulle läsas högt om aftonen, bad Rachel att
få läsa; sedan satte hon sig till att sy på en klädning åt
modern. Klockan tio skildes man åt som vanligt. Rachel
kunde icke sofva. Hon stod länge vid fönstret och såg ut
på den mörka himlen, som var alldeles öfversållad med gyl-
lene stjernor. Från trädgården gledo strömmar förbi med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
