Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 EN KRIS.
visste hvad hon gick till möte och i denna stund föreföll
det henne som en omöjlighet att blifva Ernsts hustru. Det
fans icke hos henne någon nyfikenhet, någon dold sinlighet,
hon var alltigenom kysk, och tanken, att utan kärlek gifva
sig åt en man, plågade henne i detta ögonblick som en
skam, en förnedring, hvilken, trots mörkret och ensamheten,
jagade den ena rodnaden efter den andra öfver hennes an-
sigte. .
Hon erinrade sig en författares ord om qvinnan: hon
måste köpa sitt oberoende med sitt välstind, eller sitt väl-
stånd med sitt oberoende. Hvarför inte så gerna med sin
— dygd? — det var att komma sanningen närmare.
På detta sätt fortfor hon att grubbla och tänka, fram
och tillbaka, ena stunden fast besluten att säga nej, andra
stunden lika öfvertygad om att det var hennes pligt, att icke
tänka på sig sjelf och sz lycka, utan i stället på att göra
andra lyckliga; ända tills alla dessa tankar öfvergingo till
orediga, pinsamma förnimmelser, hvilka slutligen helt och
hållet upplöstes i en djup, drömlös sömn.
Hon vaknade ej förrän klockan nio på morgonen. Hen-
nes första känsla var en qväfvande ångest, hvilken under
sömnen liksom stockat sig i bröstet, — och det dröjde en
god stund. innan hon förmådde öfvertyga sig sjelf att in-
genting händt, att hon ännu var fri och kunde bestämma
öfver sitt öde.
Hon steg genast upp och klädde sig fort. Då hon drog
upp rullgardinen, möttes hennes blickar af en strålande,
högblå hösthimmel; ute på gatorna var det lif och rörelse,
och öfver de ännu gröna träden i Kungsträdgården lyste
morgonsolen med ett klart, glittrande sken. Detskarpa
ljudet från en ångbåtspipa genomskar luften; ett obe-
stämdt, sorlande hufvudstadsbuller — vagnarnes rullande,
då och då blandadt med menniskoröster, pinglandet af spår-
vagnarne, på afstånd signalen från jernvägståget, som bru-
sade öfver bron, — uppsteg öfverallt, ifrigt och oroligt, som
ett nyväckt, feberaktigt lif: Det var lifsglädje häri, det var
någonting sorglöst och kraftigt, som andas med fulla lungor
— det låg lefnadslust i den friska höstluften, som skimrade
kall och klar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
