Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 EN KRIS.
Cecilia beslöt att redan följande morgon försöka bli
inackorderad hos fru Örn. Hon kände sig särskildt tilltalad
af att priset var så billigt, ty hennes ekonomiska förhållan-
den voro sådana, att hon knappast vågade tänka derpå;
dessutom visste hon för närvarande intet annat ställe, dit
hon kunde taga sin tillflykt.
Detta beslut, så anspråkslöst det än var, och en så
tarflig tillvaro det än öppnade för henne, en tillvaro af knus-
sel och fulhet, som kom hennes för lifvets skönhet så kän-
sliga sinne att rysande krympa ihop, — utöfvade emellertid
den lugnande inverkan, som hvarje beslut, äfven det mest
förtviflade, brukar medföra.
Hon ringde på kammarjungfrun och lät denna tillsäga
om, att hennes koffert och nattsäck skulle bäras upp. Sedan
började hon lägga in sina saker och ordna allt, för att i
morgon genast flytta. Hon hade reglat dörren, och fastän
Bertha flere gånger knackade på och bad henne öppna, sva-
rade hon blott, att hon ej ville träffa någon.
Då hon slutat packa, var klockan tolf. Hon kände sig
dödstrött och utpinad till både kropp och själ; hennes rygg
och lemmar värkte, som om hon varit utsatt för en fysisk
misshandling, och hennes bittra, aggande tankar hade så
småningom, under trötthetens inflytande, öfvergått till en
dof förnimmelse af smärta, som icke plågade henne, utan
blott låg och gnagde på djupet af hennes själ, likt en domnad
värk. Hon klädde af sig, gick till hvila och somnade genast.
Och till följd af dessa sällsamma vexlingar i stämning,
af denna begränsning i själens förmåga att känna öfver ett
visst mått, som framkallar de bjertaste motsatser, som kom-
mer oss att känna smärta, då lyckan nått sin höjdpunkt och
glädje i ett våldsamt qval — hade hon hela natten de gla-
daste och ljufvaste drömmar. Hon såg flere vackra, okända
landskap, stora skogar, der hon och Agnes, ånyo barn,
gingo och plockade bär, medan fåglarne sjöngo öfver hen-
nes hufvud, och en doft af vår och blommor spred sig
genom dessa fantastiska drömbilder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
