Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURANMÄLNINGAR. 131
land till behag i juli 1772 i mindre sekreta deputationen väcka
fråga om förnyelse af ett äldre förbund med denna -makt, hvil-
ket förslag genast bifölls af deputationens prester och borgare.
Med häpnad frågar man sig, då man läser om allt detta: fans
det ej längre någon heder i svenska mäns bröst?
Men nu var lyckligtvis måttet rågadt; den djerfve J. M.
Sprengtporten hade genom Karl Scheffer i maj 1772 framlagt
sin revolutionsplan för konungen, och Gustaf hade godkänt den.
Med stort intresse följer man författarens hifliga skildring af för-
beredelserna till och utförandet af revolutionen, och ej utan be-
undran läser man om Gustafs eget lugna mod under de kritiska
dagarne och om hans högsinthet. mot de besegrade efter segern.
Ehuru de stora olägenheterna vid frihetstidens statsskick
voro allmänt insedda, var det dock, visar oss författaren, med
blandade känslor, som många sökte sätta sig in i sakernas nya
ordning. Visserligen helsade de lägre folkklasserna, hos hvilka
det gamla statsskicket aldrig slagit djupa rötter, den verkstälda
hvälfningen med glädje, hälst som de i den populäre konungen
sågo sin naturlige beskyddare mot herrarnes och ämbetsmännens
maktmissbruk, men ett. helt annat var förhållandet med parti-
männen. Med harm sågo mössorna makten ryckas ur sina hän-
der, och äfven hattarne torde, sedan de hunnit hämta sig efter
den första öfverraskningen, med föga belåtenhet hafva sett fram-
tiden an, ty deras missnöje före statshvälfningen var mindre rik-
tadt mot författningen än mot mössornas seger och partiförföl-
jelser. Mest missbelåtne voro naturligen de inom båda parti-
erna, som haft politiken till födkrok och lefvat på korruptio-
nen, och i dem liksom i de gamla particheferna, hvilka tills
vidare blott vikit för makten, hade de främmande makterna ett
mäktigt stöd, derest de åter skulle finna sig föranlåtna att in-
blanda sig i Svenges inre angelägenheter. Stora voro ock far-
hågorna för denna inblandning. TI sjelfva verket var Sveriges
ställning till utlandet efter statshvälfningen den allra bekymmer-
sammaste. De vigtiga underhandlingar, som fördes mellan ka-
binetten efter hvälfningen i Sverige, äro förut förtjenstfullt fram-
stälda af Elof Tegnér (Historiskt Bibiiotek, 1879), men dennes
delvis efter forskningar i utrikesarkiven i Paris och London lem-
nade redogörelse har prof. Odhner, som varit i tillfälle att be-
gagna sig af den diplomatiska brefvexlingen i utrikesministenet
i Moskva, i åtskilligt kunnat fullständiga. Hvad som nu finnes
offentliggjordt rörande dessa underhandlingar bestyrker emellertid,
att Preussen trots sitt hotande språk dock ville freden, men att
krigsfaran i stället var så mycket mer hotande från Rysslands
och Danmarks sida. Och likaledes framgår det, att hade ej
Gustaf III sjelf, understödd af den lugne klarseende grefve Ulrik
Scheffers kloka råd, antagit en så beslutsam hållning, hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
