Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURANMÄLNINGAR. 133
riksråd blott lamt understöddes i den stränga räfst, genom hvil-
ken han liksom före honom mössorna ville sätta en gräns för
ämbetsmannakårens sjelfsvåld och vårdslöshet. Att Gustaf eljes
var mottaglig för och värderade goda råd, visar hans förhållande
till grefve Ulrik Scheffer och Liljencrantz, hvilka han till sin och
rikets fromma skänkte sitt fulla förtroende.
Sjelf synes Gustaf III under det första skedet af sin rege-
ring med lefvande nit och berömvärd kraft hafva egnat sig åt
sina regeringspligter. Han saknade visserligen med all sin ovan-
liga lätthet att arbeta ihållighet i arbetet; den medfödda svag-
heten för ståt och yttre sken kom honom att äfven i sin rege-
ring skatta nog mycket åt lättsinnet och flärden; nummerlotteriet
och kronobrännerierna visa hvilka svåra misstag han stundom kunde
begå; — men trots allt detta skall det tidskifte, hvarom här är
fråga, genom mängden af samhällsnyttiga och humanitära refor-
mer inom brottmålslagstiftningen, förvaltningen och den allmänna
hushållningen intaga en mycket framstående plats i vår inre
utvecklingshistoria.
Egendomligt är, att det just skulle lyckas Gustaf III, hvars
finansiela egenskaper i allmänhet ej pläga lofordas, att bringa den
stadga i penningväsendet, som frihetstidens statsmän aldrig lyckats
åstadkomma. AÅran häraf tillkommer i första rummet Liljencrantz,
hvars frisinnade vyer, stora arbetsförmåga och fasta kara förf.
mycket framhåller. Om statsverkets och myntväsendets tillstånd
vid frihetstidens slut kan man göra sig en föreställning, då man
får höra, att riket hade en statsskuld af 500 tunnor guld, en
statsbrist af 50 tunnor, en utelöpande sedelmassa af mer än 400
tunnor, och att kursen kort före revolutionen var uppjagad till
74 mark "). Också hade ständerna slutat sina arbeten 1772 med
att öfverlemna både statsverkets och myntväsendets ordnande åt
kongl. maj:t. Den nya regeringen grep sig genast och allvarligt
an med den svåra frågan. En komité fick i uppdrag att afgifva
ett förslag till häfvandet af oredan i penningväsendet genom en
inlösning af bankens sedlar eller en realisation, hvarom mössorna
redan väckt förslag 1772. Komitén slutade med att förklara
realisationen overkställbar, men Liljencrantz åter ansåg den möj-
lig nu, »då vilja och förmåga voro förenade på en hand>, och
fick, ehuru riksråden afstyrkt hans förslag, konungen på sin sida.
Gustaf utnämnde honom till statssekreterare vid den nyupprät-
tade handels- och finansexpeditionen med en instruktion, som gaf
honom en ställning jämförlig med en handels- och finansministers.
Det länder till Gustaf III:s ära, att han ej lät sig rubbas i sin
öfvertygelse om Liljencrantz’ snille och oegennytta oaktadt alla
9 En rår. hamb. bko betalades med 74 mark i kopparmyntsedlar i
stället för 36, som var pari.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
