Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNET. 147
AIMÉE.
Hvad du skall tro? Att jag är en afundsvärd flickunge,
som är stygg och dum och inte vet att uppskatta sin lycka.
Du skulle se mitt utstyre, Sven, och du skulle höra hur
fruarna ä förtjusta, när de tittar på alla fina saker, jag har
fått. Ja, vet du, mitt utstyre är verkligen alldeles förtjusan-
de. Man har inte en rik pappa för ro skull.
SVEN (uppbragi).
Aimée, jag önskade, jag vore din far eller farbror eller...
eller också att jag inte alls kommit hit nu!
AIMÉE (förvånad). ;
Hvarför det? Säg, hvarför det? (Följer efter honom. — Det
ringer.)
A1IMÉE.
Nu!
SVEN.
Lugn, lugn, lilla barn! Du darrar ju riktigt. — Nej, det
var din syster och svåger. (Alma och grefven komma i tamburen,
aftaga ytterkläderna, mottagas af fadern, Nina och Per)
MODERN (kommer in från förmaket, blid
och förbindlig, talar lugnt och mildt. Efter henne jungfrun, som gör i
ordning tekök, koppar etc. på ett bord).
Nu får jag hälsa på Sven. Förlåt, goda Sven, att jag
inte har kommit ut förr och bedt dig vara välkommen till
oss på julafton. Men jag har haft så mycket att se till i
sista stund. Man kan aldrig lita på tjenstfolket, utan får sjelf
vara med om allting, så snart man vill se litet främmande
hos sig.
SVEN.
Främmande? Kommer det då ...?
MODERN.
Inga andra än Alma och Isak med de sina. De äro
visst här redan. (Alma och egrefven träda in från tamburen. Alma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
