Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 . BARNET.
värdt som att väcka uppseende. Så mig blir du inte af med
så lätt, Isak, hur stygg du än må vara. (Skrattar) Ja, jag är
så barnslig så!
ISAK.
Men jag skall säga att hon blef mycket Iurad, när hon
gifte sig med honom.
KLARA (nyfiket).
Hur så? Blef hon lurad?
ISAK.
Jo, ser du, min unge far henne afsides, hviskar ifrigt, sedan
titta de sig om, om någon hört dem).
MODERN.
Hon var bortskämd och nyckfull.
ALMA.
Hon var visst emot partiet. När hon var förlofvad, såg
hon så olycklig och missnöjd ut.
FADERN.
Det ger sej, när de bli gifta. Då lär sig fruntimmerna
att hålla af sin man och att vara nöjda.
ISAK.
Ja, då få de det drygt! (Skrattar och slår sig på låren).
KLARA (slår honom med solfjädern).
Fy, du skulle skämmas. (Skrattar) Ja, jag är så barns-
lig, jag kan inte hjelpa det. Men du är också rysligt otäck!
MODERN.
Men Sven då, du har visst gräsligt tråkigt.
SVEN (som observerat de andra).
Jag? Nej, tvärtom. ’
GREFVEN.
Unge herrn är munter och tystlåten. Får jag lof?
(Höjer sitt glas)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
