Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 I STORM.
Under tystnad bäres han upp och lägges på en log-
dörr utanför gården. — En fruktansvärd syn. Fullständigt
sjömansklädd, så när som på fötterna. som äro bara och på
hvilka benstumparne sticka ut; håret afskafdt; ögonhålorna
tomma — —
Gårdens folk slog en krets omkring.
»Skulle en inte se etter i hanses lommor», sporde en
af drängarne slutligen.
»Jo, men hvem vill ta’ i’em, frågade en annan.
»Han ä ja gu rent oppsvälder, ingen kan röra ve’em,
. sade den förste.
Men vi får liavel ha båd te’ prosten å te’ länsman, så
får di ransaka’n, forr han ska’ i alle fall i joren på voreses
kjarkegäård>, tillade en tredje.
»Det ä’ nok den, som flö i loften for tre vecker se’n,
då ångpannan exploderte här nere ve Bornholmem, fram-
kastade en i flocken.
Ja gu’ kan inte de’ va” sant; forr de’ leste ja” om i
Malmö Allehanda — de” va’ en unger kar, sto’ der; han va
der henne frå Rägen. — Di hitta’n alri se’n. Det kan ja
gu’ nock va’ han.»
De unga flickorna hörde ej mera. Tysta begåfvo de
sig hemåt. Bakom dem dånade hafvet, som ville det hafva
tillbaka sitt rof.
En oöfvervinnelig skräck hade fattat dem. Om aftonen
vågade de sig ej öfver den skumma vinden upp till sin lilla
kammare på gafveln. Men långt sedan de andra ändtligen
$omnat, satt den yngsta, med det långa, ännu våta och tunga
håret neråt ryggen, i fönstret och säg ut öfver fälten med de
susande pilhäckarne. Stormen hven, så att rågåkern gick i
böljor, men nere bland vinbärsbuskarne var det lugnt. Och
der borta vid randen brusade hafvet. Der sof nu en främ-
ling sin sista sömn. På en okänd strand hade han till slut
hamnat, okända händer buro honom bort till en liten ödslig
kyrkogård nära detta samma haf, som tagit hans lif.
Men långt borta på Rägen i leende fager bokskog satt
kanske en gammal qvinna, som haft en enda son.
Undrade hon, hvar han nu färdades i verlden, eller
visste hon redan hans öde? Hvad hade hon ej velat gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
