Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK VERS. 243
ofta det religiösa känslolifvet utmynnar, ljuder i dessa dikter emot
oss än hjertats stilla hopp och förbidan, än dess glada beundran
för all den rika poesi och skönhet, som följer kristendomens väg
»från Betlehem till Golgatha». Sällan har på vårt språk skrif-
vits en så innerlig och fin religiös dikt som »Den heliga natten».
Hvilken lugn glädje i denna dikts sista strof!
"Vi skynda väl, säg, vi ila väl med?
Med herdarne må oss gläda!
Vi hasta till krubban, vi böja oss ned
för barnet, det milda, det späda.
O saliga timma,
då ljuset går opp
ur villande dimma
för bäfvande hopp!
I verlden vårt lif var så sorgetungt;
du, heliga barn, gör det ljust och lugnt.”
Eller hvilken tilltalande enkelhet möter man ej i dikten
»Hvad säger man om Honom?» Vidare må framhållas det blida,
innerliga »Frid vare eder», m. fl., m. fl.
Dock äro åtskilliga af dessa dikter tydligt stämplade af
reminiscenser och inflytelser från katolicismen, dess madonnadyr-
kan, rökelse och virak; den katolska kyrkans alla medel att
tjusa de yttre sinnena, att berusa genom en rent estetisk njut-
ning lemnas ej obegagnade. Godt hade varit, om Wirsén —
just i sin religiösa diktning — visat sig besitta den »gudagåfva»>,
om hvilken han sjelf (sid. 302) säger, att den rikast röjes genom
"att i det stora vara enkelt sann,
ge lif åt allt, till andakt sinnet höja,
förnöja kännarn och ändå förnöja
det stilla sinnet hos gemene man."
Till detta sistnämda lämpa sig öfverhufvud taget ej Wir-
séns andliga sånger; gertill äro de för estetiska och förutsätta
en alltför hög bildningsgrad.
De tre stora minnesdikterna »Esaias Tegnér», »Calderon»>
och »Rafael» intaga utan tvifvel det mest framstående rummet i
denna diktsamling. Om dem gälla här och der hans egna ord
om Calderon: >»>hans sång är praktfull, svärmisk och klangfull».
Bäst lyckas han, då han för oss frambesvärjer Rafaels sköna
bild. Det är en hänförelsens eld öfver denna dikt, som röjer
styrkan af hans eget hjertas inneboende värme; denna tillåter
dock aldrig ett öfverträdande af »det skönas» gräns, tvärtom,
denna dikt är sådan, att i henne »naturen ler och språket sjelft
blir sång>.
Arten af Wirséns diktning kännetecknas väsentligen af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
