Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK VERS. 245
annat förefaller väl mycket reflekteradt, göra dock dessa dikter
ett lefvande intryck. De äro utsprungna rakt ur ett ädelt, varmt
menniskohjerta, hvars blida, hoppfulla förtröstan och tro på det
goda ofta framträda. Emellanåt ljuder en ton, exempelvis i
»Tankefrihet>, som visar, att skalden besitter en god del af den
»frie amerikanens» starka frihetskänsla, att han har en omutlig
fordran på full frihet inom andens verld, för trons och tankens
vexlande former, ty, säger han,
"just formens brytning är vårt bästa hopp,
ty ingen sanning födes utan strid.
Nej, kamp och vexlting bilda lifvets lag
i andens som uti materiens verld.”
Hans språk är enkelt och okonstladt; formen ofta af äkta
klassisk renhet.
Bland originaldikterna vilja vi först och främst påpeka den
osökt fina dikten »Till den hemmavarande»:
"Här vandrar jag bland lyx och prakt,
palatser, rikedom och makt,
men tomt, ja tomt käns allt ändå,
när man är van att vara två.
fe WE — gm — —— a- 2- —— ae —
Ja, hur jag går och ser mig kring,
så ser jag ändock ingenting,
hvars glans ej skymmes af en bild,
som är mig när, fast från mig skild."
Det är i denna dikt något ädelt, rent menskligt, något af
hvad hvarje god menniska säkerligen någon gång har känt eller
känner; vi våga påstå, att denna i formen melodiska dikt är en
perla i vår nyaste lyrik.
Dikten »Farväl» påminner ej obetydligt om Burns’ enkla,
något svårmodiga visor; detta är för öfrigt ett gemensamt drag
för alla de erotiska dikterna i denna samling.
Edgren skildrar gerna naturen, understundom något abstrakt,
men alltid på ett synnerligt älskligt sätt; hans naturmälningar
äro alltid vänliga och friska; han ser aldrig naturen i uppror,
utan öfver allt, i flodens klara lugna våg, i den glittrande drop-
pen, i bäckens porl skönjer hans öga >»>en evig harmoni». Allt
hvad naturen eger skönt, rent och ursprungligt mötes i skaldens
inre af »samma harmoni», och synnerligt betecknande för Ed-
grens hela diktarlynne finna vi slutversen af dikten »På fjellet
West Rock>:
"Den sol, som öfver dig, natur,
sin ljusflod tömmer kungligt huld,
strör ock i hjertats dal sitt guld
och tränger skuggorna derur.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
