Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 PROFESSOR ES. TEGNÉR OCH RÄTTSTAFNINGSFRÅGAN.
nutida aristokratens och bildningsfilisterns adelsmärke, som
skyddar honom från att förblandas med »gemene man».
Men skall den sociala klyftan kunna fyllas, så måste aristo-
kraten « bekväma sig att slunga i dess gap icke blott sina
politiska utan äfven sina ortografiska prerogativ, och gene-
rationen af 1886 borde veta att fylla sin plikt lika väl som
den af 1866. Därför altså, för att bana väg till civilisationen
ät de lägre samhällslagren och det uppväxande släktet, lätta
för dem den andliga samfärdseln, därför måste reformen
ske -— ju förr och ju grundligare, desto bättre. Hvad i
dag försummas lämnar ett försummadt kvar i morgon.
Steget bör tagas så stort, som. den nu lefvande genera-
tionen mäktar att taga det »utan att fläka sig>.
Vi hafva sålunda kommit in på frågan om reformens
omfång. Rättstafningssällskapet svarar oförbehållsamt, att
det önskar en radikal reform, ju radikalare dess bättre. Icke
så prof. T. Han hyllar satsen: hvad stort sker, det sker
— så småningom; man lyckas bättre i att rycka bort hästens
svans genom att nappa strå efter strå än genom att söka
slita bort hela svansen på en gång. Härvid är dock att
observera, att det rekommenderade sättet är icke blott tåla-
modspröfvande utan äfven rätt pinsamt, i händelse man har
till uppgift att rycka bort sin egen svans för att dymedelst
skaffa sig ett mänskligare utseende. Jag skulle vilja föreslå
en medelväg: att man rycker bort så stora tofsar, som man
mäktar med på en gång; och vi kunna vara vissa på, att
vår ortografiska svans är tillräckligt stor och tjock, för att åt-
skilliga tofsar skola återstå åt våra efterkommande att roa
sig med. Men ju mera vz orka med, desto bättre. Ja, för
min del — och jag vet att mången med mig har samma
tycke — skulle det aldrig hafva fallit mig in att 2 deltaga
i något arbete för en rättstafningsreform, därest jag ej ansett
— liksom jag fortfarandé gör — att tiden är mogen för en
ganska radikal reform. Jag instämmer med J. N:s yttrande
i hans välskrifna artikel i Tidning för Wenersborgs stad
och län d. 10 maj 1886: »Jag är fullt och fast öfvertygad
om, att ställningen med hänsyn till rättstafningsfrågan nu-
mera är sådan, att intet förslag till ordnande af rättskrif-
ningen, som ej åsyftar en genomigripande reform, skall, ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
