Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURANMÄLNINGAR. 291
Nu är väl glöd värma, men all värma är icke glöd; passion är
visst känsla, men all känsla är icke passion. Hade Jenny Lind
kunnat fatta och tillegna sig denna sanning, så hade hon blifvit
en större, en fullkomligare konstnär än hon var. — — Hennes
figur var vacker, fyllig och ändå smärt, hennes armar sköna
och väl förda på scenen, hennes gång mindre berömlig, hennes
gester sparsamma — alltid en förtjenst — lyckligt valda, men
föga eller alls icke omvexlande; hennes ansigte var icke vackert,
men ögonen sköna, fulla af uttryck; i hennes mimik spelade de
hufvudrollen, för att icke säga enda rollen; anletet i öfrigt var
föga rörligt, föga mäktigt af nyanserade uttryck» (jfr. Nya Dagl.
Alleh. 1885 n:r 160).
Är detta icke nästan alldeles som en beskrifning på Matilda
Grabow i våra dagar? — För öfrigt tillägger Arfvidsson såsom
sin mening, att Jenny Lind hade sin egentliga begåfning för det
komiska facket, ehuru detta »aldrig till någon högre grad fick
utbildas». — Jenny Linds betydelse som konsertsångerska har
förf., som blott velat skildra operasångerskan, ansett sig kunna
förbigå. Men då borde han tillämpa samma grundsats äfven
på andra.
Mot Julius Guänther har förf. warit alldeles för artig, näm-
ligen icke mot sångaren — hvilken äfven af andra samtida från
hans glansperiod (t. ex. Josephson i nyligen utgifna dagböcker)
fått samma gynnsamma omdömen — men väl mot sångläraren,
hvars förmåga och verksamhet blifvit så pass ofta bestridd, att
Hedberg verkligen varit skyldig att för sin egen åsigt om hans
förträfflighet framdraga mera bevisande skäl än det, att Gunther
bibragt sina elever aktning för sin konst och kärlek till sitt ar-
bete, ty dessa vackra egenskaper — hvilka ju ingen förnekat
hos Gunther — äro dock icke tillräckliga att bilda en utmärkt
sånglärare. Dertill fordras äfven förmåga af röstbildning, sär-
deles vid ett motspänstigt material, och denna förmåga saknas
hos Gunther, hvilken väl kan åt en röst med naturlig böjlighet
och lätt tonemission skänka koloraturfärdighet och smakfullt före-
drag, men deremot icke visat sig kunna besegra de naturliga
svårigheter, som så ofta just hos nordiska strupar stå:i vägen
för en öppen, jämn och skön tongifning. Selma Ek, som förf.
framdrager såsom prof på lärarens skicklighet, är snarare ett
bevis på motsatsen, Dina Niehoff har redan af naturen en lärk-
strupe, och hvad beträffar Arvid Ödmann, så har han snarare
lärt sin konst af Arlberg och Masset än af Gunther. Med denna
reservation vill jag för öfrigt med nöje instämma i förf:s om-
dömen om Gunther, särdeles rörande hans betydande talang och
energi såsom dirigent, på den tid han ledde Nya harmoniska
sällskapet. Att Gunther var sångmästare i tolf år efter 1850 är
riktigt, men hur kunde då Berg åter tillträda befattningen år
1861, som förf. påstår på sid. 101?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
