Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 PARISERSALONGEN 1886.
Herodes’ dotter. med Johannes döparens hufvud på fatet,
hade intet större intresse. Uttryckslösa flickor, klädda eller
oklädda, sittande, stående eller kommande fram i en dörr
— ingenting vidare. Man har skarpt klandrat Zoudouse for
hans operettartade Salomé, uppkrupen i en slags soffa i en
vårdslös ställning, och sant är att af ämnets storhet fans e(
ett spår kvar hos denna lätta dam, hvars köttfärg för öfrigt
påminde om trikå. Men helt och hållet frånsedt legenden.
så var Toudouzes flicka cn originelt tänkt inkarnation af
falskheten, ögonens grönaktiga glans under den skyggande
kransen af röda rosor utsade tydligt nog målarens mening
med sin häcklade figur. Men det förstås, att när man haft
romerska priset, studerat de gamle mästarne och fått sina
tvä medaljer, då finner publiken det tarfligt att man kommer
med ett sådant skämt som denna trikåklädda buffadam. Det
är effektsökeri helt enkelt, det liksom så mycket annat pa
dessa stora utställningar.
Som annat än effektsökeri kan man väl ej heller anse
Rixens” senare målningar. Han vann sina sporrar med
»Cesars lik bäres från Kapitolium», men har sedan visat gu-
dinnor, som kyssa döende konstnärer på pannan, framhål-
lande lagern till en tröst — när det är för sent —, eller
don Juan på färden öfver Styx, stående trotsig och kall i
båten mellan stenguvernören och Elvira och med Leporello
vid sina fötter, medan härskaror af kvinnor omgifva honom
och slunga sina förbannelser efter honom — motivet efter
ett poem af Baudelaire. Som porträttör är Rixens, liksom
mången annan maniererad och effektsökande målare, okonst-
lad och går då naturen rätt på lifvet.
Det har ännu aldrig Rochkegrosse gjort. Han har en
glänsande färdighet, det skall ej nekas, men denna institutets
adept tyckes endast fortsätta på de privilegierade konstnä-
rernas väg, som leder till verldsliga utmärkelser. Jämförd
med de till sitt sinne verkligen unga målarne är Rochegrosse
— han kan knappast vara mer än vid pass 26 år gammal
för öfrigt — kall, beräknande och teatralisk, och det rop,
som vid hans uppträdande hälsade honom som en ny Henri
Regneault, har också hastigt tystnat.
Regneault var inte kall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
