Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 PARISERSALONGEN 18386.
tadt och med en lågande hatfull blick ur de häåliga ögonen
skrämmer både kung och drottning till eftergift för fana-
tismens kraf — som ock Dawans kulturhistoriska framställ-
ning af »Slutet på en ransakning». Scenen är ett underjor-
diskt hvalf, möblerna bestå af diverse tortyrredskap, men nu
är »ransakningen: afslutad och man håller på att bära den
ihjälpinades lik upp för trappan.
Från en nyare tid är Carpentiers >Madame Roland i
Pélagie-fängelsets. Den ädla fången är omringad af en skock
gatnymfer, som ha mycket roligt åt att hon nu är fast lik-
som de. Präktiga typer och ett allt igenom öfverlägset mål-
ningssätt, bredt och fulländadt elegant.
Flamengs minutiöst behagfullt målade kostymbild från
direktoriet bör ock nämnas i detta sammanhang.
Krigsscener från fransk-tyska kriget fattas ej heller, ehuru
Neuville ej är med längre och Détaille ej utställer något i
år. Aimée Morots rytterianfall från Rézonville, tecknadt
med en verkligt ursinnig energi, som gifver åt de fram-
stormande hästarne ett stormande lif i rörelsen, och måladt
med Morots kända kraft, utgör ett verkligt undantag bland
dessa krigsskildringar, som för öfrigt börja bli hvarandra
något för lika. Från Tonkinstriderna fans en ofantlig duk
med allehanda gräsligheter. Den har — af en händelse eller
kanske med afsigt — blifvit upphängd som motbild till span-
joren Juan Lunas »Spoliarium», förut beryktad från spanska
utställningar och inköpt för Barcelonas museum.
Det är efter slutad gladiatorsstrid på en romersk amfi-
teater. Slafvarne hälla på med att draga ut liken. I stora
hopar släpas de fallna genom ett underjordiskt hvalf. Man
trampar i blod, man går med facklor och: lyser bland liken.
Der sitter en kvinna nedlutad öfver en af de lemlästade
kropparna, der komma gubbar och gamla gummor, med
fasan målad i hvarje drag af sina bleka ansigten, för att söka
efter sina anhöriga.
Duken upptager en hel vägg, den är målad med en
energi, som förvånar, när man vet att upphofsmannen till
allt detta elände är en helt ung man. Djerfhet kan man lika
litet förneka honom som kraft.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
