Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 BORTA.
I dag fylde hon tolf år. Hela dagen hade hon njutit
lyckan af att vara ägarinna af en bänk, ett bord och en
’rullbör” för hennes egen lilla trädgård, där hon om vårarne
planterade gullvifvor och jungfru Marie händer, som hon
gräfde upp ute i ängen.
I skymningen kom hennes far in och tog henne upp :i
sitt knä och sade henne, att nu var hon för stor att bara
springa hemma och leka i trädgården. Nu skulle hon ut
»bland andra», hon skulle i pension i staden. Hon skulle
lära så mycket vackert och nyttigt och bli hans stolthet och
glädje, som hon alltid varit, och han smekte ömt det röd-
kindade ansigtet, som låg upp emot hans axel och nu med
stora tårfylda ögon allvarligt blickade upp emot honom.
Hvad det med ens blef mörkt för henne, hvad glädjen
miste sitt skimmer! Hon grät och hon bad, hon tog honom
om halsen och snyftade och bad, att hon mätte få stanna
hemma, hemma hos honom och mamma och blommorna.
Men han kyste henne sakta och sade med rörd stämma.
att det var för hennes eget bästa. Äljes hade han visst
ej velat sända bort sin ros, sin lärka, sitt trofasta lilla
sällskap.
»Tro mig, i pappas rum blir tomheten störst, men han
vet att bära den, ty det är för hans lilla dotters lycka.»
Och sorgsen och svårmodig kröp hon upp på knä på
stolen vid fönstret och stirrade ut i den mörka trädgården.
Jaså, hon skulle bort till staden, i pension; hon skulle
lära att skicka sig och inte vara bondblyg. — Var hon inte
bra nog, som hon var dä? De hade ju alltid sagt henne,
pappa och mamma, att om hon bara vore lydig och snäll
så skulle det gå henne väl; förslog inte det nu längre då?
Och hvad kunde de väl lära henne där, som hon inte
kunde lära hemma? Hennes mamma ritade och spelade så
vackert, och hennes pappa var en lärd man, det visste hon,
för han skref böcker, som andra läste. — Så godt hon
mindes, då hon första gången läste geografi för honom.
Han hade kommit med en stor karta, som var målad i
mänga färger, och han hade visat henne. hvar hon bodde;
stället stod visserligen inte utsatt, men närmaste stad, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
