Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 PARISERSALONGEN 1886.
och den kastar sina sista strålar på fiskarbåtarnas segel, som
lysa alldeles gula. Några grant färgade fiskar skimra vid
strandbredden och på de breda vågor, som dåsigt gunga
der, har månen afsatt ett par kraftiga glansfläckar.
En oförfärad tafla, just derför att man skall ha god
uppfattning och godt minne af naturen för att ha denna
ögonblicksstämning, om man sett den, kvar i sin hågkomst.
På taflor har man ej sett den förr, och det är ofta just af
taflor man lär sig aktgifva på naturen. Motivets inplacering
på duken -— med den höga horisonten, de stora bätarna
och det lilla man ser af hafvet — gör taflan också mindre
njutbar för de konstnärligt ouppfostrade.
Från denna målning är afståndet ej stort till vår lands-
man Kreugers sommardag från Öresund, frisk, sommarljus
a la Montenard och originel, äfven den, samt till Hagborgs
förträffligt återgifna morgonscen från franska kusten.
Rosenbergs vintermotiv från Stockholmstrakten har en
påtaglig lokalton, Larssons snötäckta gård borta ifrån söder
verkar ej fullt så nordiskt.
Disseldorfska allt igenom äro AA. Normanns båda
stora norska fjordpartier, väldiga utsigter öfver fjordar med
samma skickliga vattenbehandling, som man lärt sig skatta
från denne målares föregående landskap, men ock med all-
deles samma luft, samma klippor och samma färger, som
göra hela denna norska landskapsskola från Disseldorf så
ytterligt enformig, att den ena representanten deraf, han må
vara norrman eller tysk, ej i minsta män skiljer sig från den
andra. SmitA-Hald, en känd parisare och representerad i
Luxembourgmuseet, hade valt ett någorlunda liknande motiv
som Normanns, men visade sig denna gång mera som den
skickliga virtuosen än som den friska, omedelbara iakttagaren
af den enkla naturen.
Thaulow och Werenskiold, de mest rättframma repre-
sentanter af pariserskola för verkligt norsk konst, deltogo i
år ej i salongen.
Nu har jag gått förbi Frankrikes mest berömda namn
inom landskapsmåleriet. Dettas utmärkande kännetecken
torde vara kända, då dess grundsatser längesedan hunnit sprida
sig öfver Europa. Och något uppräknande af namn var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
