Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 PARISERSALONGEN 18386.
Skall jag bland den öfriga skaran af porträtt välja ut
ett par, så blir det hvarken Cabanels eller den med heders-
medaljen begåfvade elegante, men ointressante Lefevbre, utan
då kommer i främsta rummet den danska fröken Berta Weg-
mans lilla ypperliga konstverk, ett bland de bästa på hela
salongen, men lätt att gå förbi i trängseln, så litet som det
är. En äldre dam i svart, sittande, med pincenezen i handen
— delikat och känsligt, raskt och skarpsinnigt gjordt, en
verklig liten juvel.
Men den satt ram om ram med Joka Sargent, och han
är man för att — som det på konustnärsspråket heter — slå
ihjäl sina grannar.
När Sargent först uppträdde, förde han den gladaste
penseln bland alla de käcka ungdomarna. Hans breda, friska
tag och hans små kvicka isättningar, pikanta, litet kitsliga
ibland, kunde reta pedanten, men piggade upp och verkade
lustigt, emedan det ej var spår af charlataneri, utan verkligt
äkta konst. Jag tycker hans porträttgrupp nu — en äldre
dam i en stol, hennes dotter stående bredvid — ej har
alldeles samma friskhet. Den var medveten från början,
alls ej naiv, men trots bredden verkade den nu något torr,
hvilket ej hindrar att de vackra egenskaperna eljes ej saknades,
framför allt karaktäristiken, som i Sargents bilder alltid är
rättfram och skarp.
I någon skämtsam stund skulle John Sargent kunnat
vara i stånd att måla ett porträtt, sådant som Besnards unga
dam. Han hade endast behöft chargera sina egna egendom-
ligheter och för öfrigt hålla bilden bred, utan att bry sig
om detaljerna, i den belysning han valt.
Besnards unga dam står nämligen:strax innanför en öppen
balkongsdörr. Utifrån faller ett blekt, blått ljus in på henne
och öfvergjuter henne med bleka blåa dagrar. Frän andra
sidan skarpt lampljus, som färgar den sidan af henne gul,
senapsgul. Detta måladt i kroppsstorlek — och helfigur!
Impressionism? Naturligtvis, men impressionismen kan vara
af mångahanda slag och den plägar vara allvarlig. Men
denna målning gifver mest intryck af skämt, och den är af
helt annat slag än samma målares öfverdådigt djerfva och
intressanta pasteller, som nyligen voro att se i Petits galleri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
