Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dramatisk konst.
I. Revy vårsäsongen 1886.
De i min förra revy omnämnda bebådade svenska skåde-
spelen hafva nu det ena efter det andra skådat rampens ljus,
der de nästan utan undantag lefvat ett kort, ett mycket kort lif.
Längst till lif och mest omtalad var denna >Ensam>, som i vår-
häftet af denna tidskrift underkastats en närmare analys. För
vänner af dramatisk konst erbjöd stycket mindre intresse, några
lefvande blodfulla menskogestalter har det sig ofta svårt för en
utöfvande scenisk konstnär att frammana ur denna efter-Ib-
senska skola, som framförallt sätter >problem under debatt» och
dervid betjenar sig mer af typiska språkrör än af skiftande mensk-
liga karakterer, sådana de gå och stå ute i lifvet.
Fru Hwasser och hr Gustaf Fredrikson hade derför till
hufvudsakligt mål för sina framställningar i detta fru Agrells nya
debattstycke — det konkreta. Begge sökte de vinna detta för
styckets verkan oundgängliga syftemål, men ingendera lyckades
deri. Fru Hwassers konst var för lam, hr Fredriksons för skarp,
den ena nådde ej målet, den andre sköt deröfver. Fru Hwassers
fack har ju heller aldrig varit den borgerliga dramen, och äfven
den mest glänsande begåfning har sina gränser. Den utmärkta
konstnärinnan var i »Ensam»> på fremmande botten; hon var
rädd att låta sitt stora tragedimanér gå igen i fremmande om-
gifning, derför blef hon passiv och gjorde det hela för matt. Att
det fans detaljer i fru Hwassers spel, som ingen mer än hon
kan framvisa, lär väl knapt behöfva tilläggas, då det gäller vår
dramatiska konsts yppersta. Men »rätt person på rätt plats!»
Huruvida hr Fredrikson finner sig på rätt plats som Rel-
ling i »Vildanden» och kopian i »Ensam>, vet han bäst sjelf.
Men nog förefaller det emellanåt som om han spelade »sällskaps-
spektakel». Han har nu satt sig i sinnet, att publiken skall få
se att han kan vara utmärkt som annat än blaserad elegant, in-
tressant roué eller hyperspirituel räsonnör. Men hr Fredriksons
gamla arfsynd följer med in på det nya området, hr Fredriksons
egenskap att vara — hr Fredrikson. Och liksom den parisiske
dandyn alltid hade en air att säga: se hur elegant, hur blaserad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
