Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476 DRAMATISK KONST.
från tiljans mark. Och lika sant är det äfven, att dramatiska
och lyriska konstnärer och konstnärinnor lika litet som vi andra
vanliga dödliga äro fritagna från den obevekliga naturlag, enligt
hvilken krafterna minskas med åren. Att så är fallet, ha vi ofta
nog varit i tillfälle att erfara. Ristori och äfven i viss mån Tre-
belli, många andra sceniska storheter att förtiga, kunna härvid
åberopas. Förhållandet är med ett ord alldeles omvändt. Vi
låta nemligen utlandet vanligen njuta af förstlingarna, de nyss
utspruckna knopparna i det skönas lustgård, då Södern deremot
som sagdt oftast sänder oss till gengäld höstblommor. Men vi
få finna oss häruti samt trösta oss med, att äfven hösten har
mycket vackert att bjuda på. — Jag kommer härvid ovilkorligen
att tänka på hvad Couture, den store målaren och läromästaren
för så många bland våra landsmän, en gång svarade mig i fråga
om Deéjazet, den verldsberömda aktrisen, som aldrig blef gam-
mal. Couture och’jag bodde -— i förbigående sagdt — i samma
hus, hvilket tillhörde hans svärmor, och vi voro temligen ofta
tillsammans, bland annat äfven en gång på den teater, der Dé-
jazet, då redan 63 år gammal, spelade page i en pjes — jag
mins ej nu hvilken — och gjorde detta till den grad friskt och
ungdomligt, att Paris yngsta skådespelerska kunde ha afundats
henne. — >»Det fins tempelruiner» — yttrade Couture lugnt i
anledning af min förvåning öfver denna sällsamma företeelse —
»hvilka äro så vackra, att de imponera på oss till och med mera
än en mängd nya byggnader. Och häruti hade han äfven rätt.
ak «
sk
Signor Rossi uppträdde äfven denna gång i flera af den
store brittens odödliga skapelser, och i ingen bland dem foör-
nekade han det rykte, som kommit honom till del. Mig — och
säkert äfven de fleste — föreföll han dock bäst uti Kung Lear,
detta mästerstycke, till motivet ett bland de enklaste, men der-
för ingalunda hvad angår innehållet det minst sköna af Shak- ’
speares pjeser. Läsaren känner det, och det är i följd häraf
öfverflödigt att redogöra derför. I detta stycke var Rossi onek-
ligen naturligast; der spårades minst någon ansträngning. Sade
jag, att han i denna pjes gjorde ett lika djupt intryck på mig,
som en annan skådespelare, äfven af hög rang, förut gjort, skulle
jag dock tala emot min öfvertygelse. Denne Shakspeares lyck-
lige tolkare var nemligen Rouviére.
Här hemma torde denne sceniske konstnär vara föga känd.
Han var tillika målare, och det väckte ej litet uppseende i Pa-
ris, då han första gången uppträdde. Som bekant har Shak-
speare aldrig varit någon särdeles väl sedd gäst i Frankrike,
något som länder Théatre frangais, verldens första scen, till foga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
