Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF TILL — 547
ningen, kanske ej är så varaktig som deras förutgående pröf-
ningar bort göra den till, äfvensom att, strängt taget, författar-
innan genom denna lösning låter Falk svika sin uppgift, i sin
ver att behålla troheten hos Ulla mot hennes. Men här är
ju också endast fråga om, huruvida hustrun kan lefva samti-
digt för mannen och för sin konst. För mannen är ju så stäldt,
att han får ha två intressen: hemmet och sin yttre verksamhet.
Således äro vi vana vid tre faktorer inom det lyckliga äkten-
’skapet: hustruns kärlek till honom, en kärlek som yttrar sig i verk-
:samheten i hemmet och för barnen —, hans kärlek för familjen
och hans kärlek till sitt arbete utom hemmet. Men när den
fjerde faktorn kommer till, som skulle heta hennes kärlek till
:sitt arbete utom hemmet, då knakar det i fogningarna och bri-
’ster mången gång sönder. Hårdast anlitas sammanhållningen,
när hustrun är konstnär, ty då är här icke allenast fråga
:om ett intresse, det är fråga om en kärlek på hf. och död. Det
är lätt att säga, att sådana konstnärsnaturer icke böra gifta sig;
men när de en gång begått det misstaget, huru vill Du då hjelpa
dem till rätta? Ulla Rosenhane visste det vara ett misstag, men
gjorde det ändå, ty hon älskade Falk, och, dessvärre, kärleken
till konsten utesluter ej annan kärlek. I boken uppoffrar fru E.
Falk, ty i och med detsamma han öfverger sitt lifs arbete, är
’han offrad; men vanligare är i lifvet, att hustrun får uppoffra
;sin lycka och tillfredsställelse endera såsom konstnär eller ock
:såsom hustru, och deremot finnes ingen bot, hvad våra reforma-
’torer än må skrifva och tala om likstäldhet och ömsesidig fri-
het. Åtminstone ingen annan bot än den, som ligger i kärlekens
lösning af alla lifsproblem: offer och offer, och åter offer; men
offer som göra den offrandes sällhet, och derigenom icke längre
blifva offer. Frihet, i denna abstrukta mening, kan ej bestå,
med mindre den aldrig gör intrång på en annans frihet, och
härtill finnes ej spatium nog inom äktenskapet, och för resten
under inga andra förhållanden heller, och icke heller ha vi
lungor att andas den frihetsluften. = Oberoende är ett tomt
:sord och ett olyckligt begrepp, och blir helt säkert aldrig ett
af salighetsvilkoren. Ulla säges dyrka ädel frihet, men, om
med flit eller af misstag vill jag ej afgöra, såsom hon är
’tecknad är hon dock sjelf ett bevis för, huru lätt friheten öfver-
går till sjelfsvåld, och huru den då kan förstöra en rik natur
i stället för att rikta den. Hvad som räddar Ulla är beroendet,
tvånget, det inre tvånget, som föranleder det yttre beroendet.
Ullas sjelfsvåld finner nog sina försvarare och har en sådan i
författarinnan sjelf, som tyckes säga, att vore gränserna ej så
snäfva, så skulle denna frihet ej få namn af sjelfsvåld. Mannens
frihet kallas ej så, derföre att han har lof till den. Må vara,
men äfven mannens frihet har sina gränser: en annans rätt, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
