Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IAKTTAGELSER FRÅN ÅRETS KONSTUTSTÄLLNINGAR I SVERIGE. 575
luftsmålare» äro behandlade med en illustrationsmässig flyk-
tighet, hvarmed emellertid mycket väl låter sig förena att
de utgöras af ovanligt karaktäristiska typer. Hans taflor
hafva alltid improvisationens företräden och ej sällan äfven
dess brister.
Raka motsatsen till Larsson är Georg Pauli. Utmärker
sig den förre genom en genialisk flyktighet, så framträder
en tungrodd och utstuderad grundlighet i flertalet af den
senares arbeten. Reflexionen har spelat hufvudrollen i hans
konstnärliga verksamhet, som ej sällan företett drag af eklek-
ticism. Emellertid kan hans sunda och solida teknik i en
sådan bild som »>Konfirmanden> framhäfvas såsom mönster-
gill; hans landskap »>Ruinerna» utmärker sig genom sin blida
stämning, och hans vignetter efter till större delen italienska
motiv, hvilka efter hand komma att publiceras i Ny illustre-
rad tidning, röja en fin stilkänsla.
Medan Hugo Salmson genom sitt deltagande i årets
utställning endast skulle ha minskat sitt konstnärsrykte i
Stockholm, derest han ej genom några efter utställningens
öppnande insända porträtt i pastell återupprättat det, spor-
des deremot på andra håll inom figurmålningen afgjorda och
stora framsteg.
Att Erast Josephson förr eller senare skulle slå sig
igenom, hade man all anledning att tro, ty bakom famlan-
det i hans tidigare arbeten låg en brinnande lust att återge
naturen så, som han sjelf såg och uppfattade den. Öfver
konstnärens båda i Göteborg exponerade taflor hvilade ännu
en viss tyngd, ehuru«äfven de höra till den sortens konst-
verk, som man tycker bättre om för hvarje gång man ser
dem åter. Men i »Höstsob, hans senaste och yppersta ar-
bete, står han som herre öfver svårigheterna och, hvad mera
är, som en innerligt ’och djupt kännande konstnär. En hus-
vägg, på hvilken solen skiner mellan grenarne af ett aflöf-
vadt träd, af hvilket man endast ser skuggan, ett par vissna
blad på marken och en öppen dörr, genom hvilken en gam-
mal orkeslös gumma släpar sig fram, det är alltsamman.
Mycket är det ju icke, men nog för åstadkommandet af en
stämning, som lemnar efter sig ett varaktigt intryck.
Efter vida kortare förberedelser än Josephson har Allan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
