Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. NORDAUS FÖRFATTARESKAP-. 597
mot hvilken Nordau pekar, då intelligensorganen skola vara så
utvecklade, att man icke ens behöfver ordet för att meddela sig,
då skall qvinnan ännu dröja qvar på odaliskens npivå. Det ab-
surda i denna teori ligger i öppen dag; framtidsmän, sådana
Nordau besknfver, födas icke af odalisker, — håll qvinnorna
qvar i det andliga mörker, dit Nordau vill tvinga dem tillbaka,
och deras hämnd skall bli, som skalden sjunger:
«Till straff vi frie männer
Ej föda mer — men trälar, —"
Hittills ha kämparne för qvinnans framåtskridande haft sina
svåraste motståndare i de konservativas läger. Dessa äro emel-
lertid af naturliga skäl lättare att öfvervinna; de stå emot, men
de anfalla icke, deras kraft är passiv, icke aktiv, de tillhöra det
gamla som skall förgå, »det förmultnade som skall ramla». Dem
behöfver man ej frukta; men ett anfall sådant som Nordaus kan
vara farligt, ty det ljuder från det håll, der hvarje framåtskridan-
dets idé har rätt att vänta bifall, — och hvem vet, hur många
ännu i sina åsigter vacklande, hur många unga, för hvilka hans
njutningsteorier äro lockande, han lyckas förleda att instämma i
sina invektiv mot den qvinliga intelligensen?
Må vi derför uttala ett varmt tack till herr v. Schéele för
den ypperliga kritik, hvarmed han bemöter Nordaus äktenskaps-
teorier. Följdrigtigt och i en stram, koncis form framlägger
han dem alla, och behandlar dem, icke med satirens gissel,
utan med indignationens och allvarets tunga vapen. Han visar
det ohållbara i detta parningssystem (hvars fullständiga analogi
mera berättigadt återfinnes hos pessimisten Hartmann), som en-
dast fäster sig vid ex sida hos menniskan, genom att med säker
hand påpeka en annan sida, de fria, menskliga egenskaper,
hvaraf vi äro i besittning, och hvilka, kastade i den vågskål som
afgör äktenskapets halt, äro mera tyngande än den blott djuriskt
sinliga driften. Hans teckning af äktenskapet, i hvilket som
oundgängliga moment ingå såväl en stark och ärlig vilja som
en sann kärlek, är djup och träffande och preglad af realitetens
sunda poesi, en skarp motsats till Nordaus hett sjudande »>val-
frändskapsföreningar», i hvilka man och qvinna som kemiska
kroppar slungas mot och från hvarandra, utan den minsta tygel
af en personlig vilja. Alla de inkonseqvenser och sjelfmotsägel-
ser, till hvilka Nordau kommer, — såsom då han å ena sidan anser
mannen polygamisk, men monogamien deremot den enda lämp-
liga samhällsformen, eller då han erkänner att qvinnan spelar
största rollen i äktenskapet, men likväl underlåter att omnämna
en så vigtig faktor, som att qvinnans tendenser äro afgjordt mo-
nogamiska, — påpekas och blifva vederbörligen kritiserade.
Emellertid erkänner herr v. Schéele och vi med honom,
att Nordau har rätt i många af sina angrepp mot den form, äk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
