Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602 M. NORDAUS FÖRFATTARESKAP.
refererade kapitlen. I stället för kristendom vill han icke ha
någon religion alls, i stället för det konventionella äktenskapet
»fri parning>, i stället för det nuvarande statlifvets former ingen
stat alls.»
Nej, Nordau vill här, lika litet som annars, gifva något i
stället för det han tager bort. Han anser visserligen, att det
skulle vara lyckligare, om 1 stället för de stora staterna kunde
träda små samhällen, »hvilka lemnade lika många former som
de skiftande bygde-nationaliteterna».
»I detta tillstånd», försäkrar han, »finnas inga krig och
inga utrikes ärenden mera. Menniskorna bilda större grupper,
liksom utvidgade familjer eller måttligt omfattande socknar, inom
hvilka den. enskilde kan glädja sig åt fullständig utvecklingsfrihet,
och hvars samtliga medlemmar skänka hvarandra allt det and-
liga och materiella understöd, som menniskan för sin tillvaro ej
kan umbära.»
Sådant är hans ideal af samhällslif. Men i afseende på
dess ernående är han af den åsigten, att det ej kan realiseras
annat än i teorin. Det öde, hans siareblick spår de kommande
slägterna, är nämligen tvärtom en rasande strid melian de stora
nationerna, hvilka under kampen för tillvaron så småningom
skola sluka hvarandra, ända tills blott de jemnlika, d. v. s. de
1 kraft jemnbördiga, återstå.
Denna framtidsbild, som "han tecknar i sista kapitlet af
»Paradoxer», utvecklar han i en. ännu mer fantastisk rigtning,
profeterar de europeiska nationernas undergång, kulturlifvets för-
läggande till eqvatorialtrakterna, ända tills han slutligen erkän-
ner, att den mörka framtiden blir ännu mörkare, och att han
sjelf ingenting mera kan urskilja.
Ett fantasi-hugskott får man väl också kalla hans med en
nästan komisk patos drifna sats, att nationaliteten ’ingalunda be-
stämmes af något sådant som allmänna gemensamma and-
liga egenskaper, af historiska förutsättningar och minnen, af kli-
matets, landets och förhållandenas danande af en bestämd, under
århundraden outplånbar typ, utan endast och allenast af — språ-
ket! Hela denna teori är lika löjlig som omöjlig, och behöfvas
mot den några andra bevis än de, herr v. Schéele ger i sin
kritik, så äro väl judarne, — herr Nordaus egna stamförvandter
— det mest i ögonen fallande. Under århundraden ha de talat
samma språk som innebyggarne i det land de bebott, och ändå
icke lyckats amalgamera sig med dem. Judar ha de förblifvit,
judar till hela sin nationalitet, till lynne, ansigtsdrag, karakter,
ja till och med vissa nationella egenskaper i sätt och uppträ-
dande pregla ännu den genuine juden, — antingen han talar
tyska, svenska eller engelska.
Liksom herr v. Schéele anse vi, »att Nordaus kapitel om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
