Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF TILL —. 607
=—— —- -—- -— = = —+
se upp till honom och tro. på honom? Hon söker i honom det
allvar och den sanning, hon saknat i det verldslif hon fört. och
tror sig finna det ända tills hans inre lif belyses genom konflikten
med fadren, då hon, tack vare sin sanningsinstinkt, utan tvekan
föredrager ett innehållslöst if framför ett falskt och lögnaktigt.
Och så långt är allt väl bestäldt, och jag skulle kunna
lemna Johannes derhän, belåten med att han icke blef prest på
lögnaktiga vilkor; men i den strid mellan det gamla och det nya,
som förf. låter utkämpas mellan dessas båda qvinliga represen-
tanter, fru Juärges och hennes tillämnade svärdotter, begagnar förf.
sig af en analogi, som gör honom litet misstänkt för mig. Han
uppställer der den »nya» musikens magt och väldighet, jemförd
med den gamlas trånga, bundna former. Och det missleder eller
— leder; ty om med den nyare musiken menas den s. k. fram-
tidsmusiken, som ju emanciperat sig från nästan alla bindande
former, är bilden, alltefter författarens mening, väl eller illa vald,
då det i musiken, likaväl som 1 lifvet, gäller, att vilkoren för all
" skönhet och helsa äro lagbundenhet och lydnad, och ingen lyck-
liggörande frihet gifves utom »under lagen», hvarföre vi aldrig
nog kunna erkänna välsignelsen af den tyngd, som i lagbunden-
hetens »Sne» ligger öfver vårt samhälle.
Samma tvåtydighet, samma outtalade moraliska ståndpunkt,
som gör, att jag med misstänksamhet och utan sympati läser
>Sne>, genomgår också hans komedi »Tre Pars». Den fängslar
genom sin qvickhet och lekande satir, men jag ser den utan för-
troende och under ständigt växande opposition. Den första scenen
mellan de unga makarne är ypperlig, likasom hela första akten
roar och intresserar; men andra akten är motbjudande på grund
af den brist på förtroende och gemensamhet, som råder mellan
författaren och åskådaren då han börjar sin bollkastning med de
tre paren, hvilka hota att mot slutet ej utgöras af samma kon-
trahenter, som från början hörde ihop. Och man icke allenast
riskerar att fastna vid författarens i första akten uttalade åsigt om
äktenskapets »tråkighet> — här hos oss i Norden beroende på
att vi i vårt hemlif lefva för intimt och söka för få distraktioner!!
— man blir illa till mods vid att icke kunna få tro, att förf.
ändå icke menar så illa.
Författarens framtidsqvinna, fröken Svendsen, är i sitt upp-
trädande allt annat än sympatisk, och först i tredje akten förso-
nar hon litet det tvetydiga intryck hon gör i den andra, och vi
kunna ge henne rätt i ett och annat, t. ex. att det vore ett upp-
lysningens framsteg, om ett otvunget umgänge och tankeutbyte
mellan man och qvinna kunde åstadkommas, utan att den unga
flickan i honom genast misstänkte en friare eller den unga hustrun
en kurtisör. Men att fröken Svendsen med sina bittra erfaren-
heter, skyddlös och ensam som hon står, någonsin har kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
