Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING. ’ IS
Ehuru det Nordiska Rättstavningsmötets reformförslag långt ifrån
voro radikala, uppställde man af denna grund ett »övergångs-
förslag» med ännu mindre ändringar. Detta tillvägagående ’har
skaffat reformen många vänner, som annars skulle hållit sig fjärran
därifrån. Och erfarenheten har till fullo visat, huru riktig en
sådan åtgärd var. Att man från detta förmedlande program
omedelbart skulle kasta sig in på så ytterliga reformer, som nu
bringas å bane, det kan man vid rörelsens början ej ha önskat,
ja, den tanken har då näppeligen ens fallit någonyin. I hvarje
fall lär ingen med fog kunna påstå, att ett så brådstörtadt fram-
skyndande som det nya Rättstavningssällskapets förtjenar att kallas
»varsamt>.
Innan HaAzELu utmärkta arbete »Om rättstafningens grun-
der» utkommit och hunnit tränga ned i och ombilda det veten-
skapliga tänkesättet i vårt land, hade man hos oss en viss svag-
het för den etymologiska stavningen. Våra ortografer följde
häri blott den allmänna tids-strömning, som urider den Grimmska
skolans period var rådande också i Tyskland. Det var den tiden,
då man uppfann att mot uttalet och språkkänslan dela alls-köns
1 stället för all-sköns, då de lärde försökte sätta till ett di gård-
var och sto och taga bort ett di räd. Om ock dylika arkai-
serande tendenser : ännu -då och då framträda, möta de blott -:
sällan inom vetenskapsmännens krets, snarare utanför den !).
Så vidt en äldre uttalsform ännu traditionellt står kvar i
1) Då jag med undran återfinner just former som alls-köns, och
gårdvard i sista upplagan af vår anseddaste rättstavningslärobok, och
då formen frå försvaras af en mycket framstående läroboksförfattare på re-
formvänlig grund, tillägger jag en liten not. Sammanhanget mellan allsköns
och kön (i ordets äldre, vidsträcktare betydelse ”slag”) uppfattas numera tyd-
ligtvis icke af vårt språksinne, men om detta länder oss icke till någon
vanheder, hvad skulle vi då säga om danskarna, som till och med teckna
ordet alskens? — Oriktigheten af formen frä (i bemärkelsen växande träd),
liksom också af formen stod, framgår ur språkkänslans synpunkt genom ordens
pluralformer. Man skulle med sådana singularer, som ’ de föreslagna, ej kunna
säga "de två stoma", utan blott "de två stofd)en" (jfr "knä— knäna, men, vid.
konsonantlikt ordslut, bord — borden); man skulle icke häller kunna skriva om
"de höga palmträden", blott om "de höga palmträna”. Den äldre formen
träna är visserligen ännu vanligast, men blott till hvardagsbruk, och därför
icke gärna i sammansättning med ett utländskt träd som palmen. Lättare
kan man säga björkträna, granträna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
