Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING.
Härtill svaras först, att en rättstavningsläras uppgift icke är
att ha få och korta regler utan att ha naturliga och riktiga.
Vidare att den af sällskapet upptagna ändelsen -(b»)lig är oänd-
ligt mycket mindre vanlig än t. ex. -ör och -amnt, af hvilka än-
delser i de flästa fall endera står vid sidan af orden på -era
(inspekt-era — inspekt-ör, offici-era — offici-ant o.s. v.).
Slutligen är att märka, att man i själva värket i fråga om
afledningar — liksom vi nyss sågo i fråga om sammansättningar
-—- genom att följa språkkänslan kan få en mycket god och
enkel regel, låt vara att den icke har den rent mekaniska ka-
raktär, som sällskapet i sina paragrafer så strängt .fasthåller.
Vi skola emellertid först se till, om sällskapets mekaniska
lagstiftning icke har sina obehagliga följder också för teckningen
af de inhemska orden. Gränsen mellan båda områdena är för
övrigt icke möjlig att uppdraga, och i det föregående har redan
ett och annat nämnts, som lika väl kunde ha sin plats härefter.
Ordet gäldenär är åtminstone till sin stam att räkna som
ett godt svenskt ord; dess sammanhang med gäld är fullt tydligt.
Sällskapets regler tvinga oss att teckna stamordet med ä men
afledningen med e: jeldenär. Ändelsen -isk är nu ett hos oss
fullt hemmastadt ordslut, om ock visserligen en och annan på
sista tiden försökt att inskränka dess område till förmån
för det ännu fastare rotade -sé&. De flästa erkänna väl, att
ordet nord-isk är god svenska lika väl som nor(d)-sk, mord-isk
lika väl som mor(d)-sk. Enligt sällskapets regler skrives hälvete
med ä, men när detta -ss& tillägges får man Aelvetisk med e.
Likså tvingas mån att ur målaren med 4 bilda ett molfrisk
med o.
Samma olägenhet yppar sig 1 fråga om ändelsen -Zig: /få-
färg skall ha å, men dock fordrar regeln fofänglig med o.
Och det är ingalunda nödigt att stanna vid dylika mera
sporadiska fall, i hvilka tonflyttningen spelar huvudrollen. Hela
stora ordgrupper kunna framdragas, där ett slitande af bandet
mellan stam och afledning gör sällskapets stavning fullkomligt
omöjlig.
Af de flästa ord, som uttrycka ett,handlande, kan man
bilda abstrakta på -ande eller -(n)ing (t. ex. ett håandli:ande, en
Aandi-ing) och likaledes nomina agentis på -ande eller på -are
(en hkandl-ande, en kött-kanrdli-are). Sällskapets lista nämner ej,
att dessa följa sina stamord. Följden blir, att man af summera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
