- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1886 /
686

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60 NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING.

2, låt vara att etymologerna kunna föra ordets härkomst tillbaka
till det tyska spilen, vårt spola, och att även danskarna säga
spölkumme.

Sin redan tillräckligt röjda mordlust mot dubbelkonsonanter
får Rättstavningssällskapet ännu ymnigare tillfälle att mätta på de
utländska ordens valplats.

Här visas, såsom man snart märker, ingen barmhärtighet;
de obetonade stavelsernas dubbelkonsonanter falla hoptals. Blott
sådana kunna. hoppas undgå olycksödet, som genom ett efter-
hängdt -zzna eller -ska lyckas dokumentera sig såsom tillhörande det
svagare könet, eller som hovera med de af sällskapet särskildt
artigt behandlade suffixen -era och -ext. Det är en stor mängd
ord, som på detta sätt ändra utseende. Alen tränger ihop sig
till en alég, abbéen magrar af till en abé; själva nulliteten förmin-
skas med en bokstav. En officer kan då icke häller hålla ständ:
han mister utan vidare sitt ena / och omskapas till ofiser. Må
vi hoppas, att ingen bärare af denna sista titel följer exemplet
af den etymologiserande officer, som, enligt hvad LJUNGGREN
beskriver (Sv. Vitterhetens häfder, III. 54), år 1801 i Dagligt
Allehanda dundrade mot Svenska Akademien, därför att denna
ville ändra hans i konungens nådiga fullmakt givna titel /eute-
nant till löjtnant —-> ett ord, hvars härkomst man ju lätteligen
kunde söka i /Zöje.

Eftervärlden har givit de reformatorer rätt, som ändrade
den sista titelns stavning. Vi skola icke häller vara så fördoms-
fulla, att vi icke erkänna det berättigade och förtjänstfulla i Rätt-
stavningssällskapets önskan att också i fråga om dubbelkonsonant
bringa de utländska ordens beteckning i samklang med de regler,
som gälla för det inhemska ordförrådet. Men »lagom är bäst»
i detta fall som annars.

Först och främst är det, såsom jag hoppas, redan visadt, att
samhörighetens lag också här måste röna ett mycket vidsträcktare
erkännande än man velat unna den. Skola ordsluten -era och
.-erö skydda dubbelkonsonanten, måste ej mindre -fsera och -i
göra det. Lika väl som man kan få kokettera och öva koketteri
med två 47, lika väl bör det tillstädjas att fyrannisera och öva
tyranni med två 2.

För att ej genom pännan skilja hvad tanken förenat må

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 17:41:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1886/0700.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free