Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING.
dessa tal med sifferbeteckning, så försvinner det mästa af betänk-
ligheten. Härtill kommer, att ä redan börjar bli allmänt i räkne-
orden tvänne och fjärde, och att det af Stockholms Läraresäll-
skap är antaget också för sjätte.
Något större blir svårigheten att uppdraga gränsen mellan
e och ä i de flerstaviga orden.
Så mycket följer emellertid af den uppställda regeln, att
i allmänhet ord, som börja med obetonad stavelse, gälla för
utländska och tecknas med e. Vi slippa sålunda de ej lätt an-
tagliga formerna exämpel, arrände, divärse, eläktrisk, lakäj och
liknande, som LYTTKENS och WuLrFF af sitt system funnit sig
tvungna att tillstyrka.
Några få utländska ord af detta slag ha emellertid redan ä i
enlighet med både uttalet och etymologien, och det kan, enligt
min tanke, ej vara tal om att nu vilja tränga dem tillbaka til
en beteckning, som i sig själv naturligtvis är mindre god. Rätt-
stavningssällskapet synes emellertid vilja skriva poritrett, retrett,
adrett, liksom det under d-ljudet föreslår att teckna aplod för
applåd. Skälet är uppenbarligen 1 båda fallen önskan att få reg-
lerna fria från undantag. Men ett sådant tillvägagående af en
ortograf förefaller mig vara ungefär som om en grammatiker, sedan
han gjort upp ett skema för de oregelbundna värbens böjning,
företoge sig att normalisera och förbättra de motspänstiga exemplar,
som icke ville foga sig i hans system utan röjde tendens
att i en eller annan form bli regelbundna. Då vi naturligt-
vis önska, att ä-tecknet en gång skall komma till sin rätt också
i lånord, så må vi ej fördriva det från de ord, som det redan
erövrat; de understödja ju en blivande reform. Ord sådana
som gorfrätft må alltså få gälla som undantag, intill dess de bli
regel. Sällskapet har själv unnat ett liknande undantagsrum åt
former på -äng: maräng, basäng o. d.
Bland flerstaviga ord med betonad första stavelse, ord så-
dana som r”ektor, lexikon, har man vanligen endast ändelsens
form till ledning, när man vill afgöra om ordet är inhemskt
eller fftämmande. I de fall där känslan utan tveksamhet uppfattar
ordet som inhemskt, bör också dess ä-ljud tecknas med ä, ordet
må för övrigt, historiskt sedt, vara hur mycket främling som
hälst i språket. Ängel, pänna, pänning, pänsel böra därför skri-
vas med ä, lika väl som svängel, ränna, ränning, känsel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
