- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1886 /
758

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132 NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING.

pännan efterbilda ordens vedertagna teckenföljder; reglerna hava
vida mindre betydelse. Huru de oregelbundna orden och och af
och Aåvad stavas vet barnet, innan det ens hört ordet rättstavning-

För en fullt korrekt och säker stavning krävas åter insikter.
som äro vida svårare att förvärva än kunskapen om de få all-
männa grammatiska begrepp, som vår hittills brukliga rättstav-
ningslära förutsatt, och som man nu så ivrigt söker slippa från.
Blotta inhämtandet af det språk, som skall nedskrivas, ett från
all främmande skuggning renadt högspråk, förutsätter en literär
och social bildning och innebär ett arbete, i jämförelse med hvil-
ket t. ex. skiljandet mellan stam och afledning, mellan supinum
och participium, mellan de bindeord som fordra skiljetecken fram-
för sig och dem som ej behöva sådant, är en ren barnlek.

I denna mening äro vi rättstavningslärjungar så länge vi
leva. Och så skall förhållandet bli, om vår ortografi fullkomnas
än så mycket.

Det är en stor illusion, när man tror sig genom blott för-
enkling af några ortografiska regler kunna lära den obildade att
stava rätt. |

Jag skulle ej vara så mycket vän af förbättringar i vår orto-
grafi som jag är, om jag ej ansåge, att reformer på detta fält med-
förde något värkligt gagn för vårt folks bildning och något
bidroge att utjämna klyftan mellan >överklass»> och »underklass».

Men att även den längst gångna fonetisering af vår skrift skulle
kunna utrota den s. k. »pigortografien» eller ens göra den syn-
nerligen mycket mera presentabel i bildade kretsar — det in-
billar jag mig ej, och det vill jag ej att andra skola inbilla sig.
En mängd tvistemål finnas (af samma slag som det om slogs eller
sloks, om vokalljädet och konsonantfördubblingen i obetonade
stavelser o. d.) hvilka man alltid skall nödgas afdömma inför en
högre domstol än den enskildes gehör. Och härtill kommer
sédan den nyss antydda svårighet, som ligger i skillnaden mellan
det mer och mindre dialektiskt brutna hvardagstalet å ena sidan
och det allmänna literära skrivspråkets å den andra — en skill-
nad, om hvars ansenliga vidd få människor hava någon aning.

En annan vanlig illusion är den, att man genom en till-
räckligt långt gången reform skulle kunna komma till undantags-
lösa ortografiska regler. Det vore ej ens lyckligt om så skedde.
Ortografien måste på dubbelt sätt vara en kompromiss: för det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 17:41:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1886/0772.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free