Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN NICOLAI MADVIG. 3
von Humboldt, August Boeckh, Barthold Niebuhr och
mången annan, hvars stjärna delvis genom Madvig förblek-
nat för det yngre slägtet. Det var egendomligt för detta
äldre slägte af filologer, som flyttat tronen inom veten-
skapen öfver på Tysklands jord, och särskildt för den man,
som vi här nämnt i första rummet, icke blott att för dem
filologien i ett och allt var ett universelt studium af den
klassiska forntiden, utan ock att den gamla litteraturen af dem
betraktades öfvervägande från stilistisk, estetisk och ideal
synpunkt. Att lära känna forntidens konstformer, icke så
mycket i deras historiska framträdande och utveckling som
såsom uttryck af konstens idé, var för dem filologiens högsta
teoretiska uppgift. Hennes praktiska uppgift var för dem
att reproducera eller efterbilda de antika mönstren. Själfva
språket betraktades från ideal synpunkt, såsom ett verk af
»sapientes inventores et artifices> (Hermann), en omedelbar
afspegling af de tankeformer, hvilka tidens filosofi förmådde
framställa i deras renhet och fullständighet. För språkformer-
nas historiska uppkomst och för de grammatiska begreppens
utveckling i dessa former och i växelverkan med dem hade
denna idealistiska filologi föga sinne. I det hon ensamt eller
företrädesvis studerade språken i deras högst utbildade litte-
raturgestalt, betraktade hon, ofta med stor orätt, det arkai-
stiska såsom en mindre hel och klar utprägling af tanke-
formerna, och det efterklassiska — formsystemens successiva
nedbrytning och ordförrådets förändring och växling — såg
hon uteslutande ur synpunkten af språkligt förfall.
Äfven för Madvig är filologien ett universelt forntids-
studium; det är hans behållna arf från den tid, under hvars
inflytande han uppvuxit." Icke dessa efterlemnade skriftverk,
litterärt eller polyhistoriskt och diplomatiskt behandlade, icke
de gamla språken ensamt i och för sig, fonetiskt och gram-
matiskt betraktade, icke enskilda sidor af de antika folkens
historia, utan antikens hela kulturlif, samhällslif, »aandsliv»
är för honom filologiens föremål. Språket och skrifterna
ega sin betydelse för filologien dels såsom medel för känne-
domen om forntiden, dels såsom själfva innehållande en
vigtig del eller sida af forntidens »aandsliv>. Men liksom
han är fri från den ensidighet, hvilken tror sig omedelbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
