Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN NICOLAI MADVIG. 5
me -— — Avser er = -—— —
litteraturens stora fält (jfr utom upplagorna hans Opuscula etc.
I, II, 1834—42, Emendationes Livianae 1860, Adversaria cri-
tica 1870), förklarat det dunkla, upptäckt felen, tydt gåtorna,
rättat det miss-skrifna, fylt luckorna och här och där med
varsam hand utmönstrat glossem och andra obehöriga till-
lägg i texterna (illustravit, deprehendit, conjecit, sanavit,
explevit, ejecit), men först och sist tillbakavisat opåkallade
kritikers godtycke och framfusighet (pravitas, libido, pe-
tulantia). Det är ock som kritiker af detta slag och som
motståndare till den negativa riktningen, som Madvig så
högt värderats just af konservativa textgranskare, särskildt
af den svenske filolog, som först och mest slutit sig till
Madvigs filologiska riktning och som högt uppburit hans
fana för sina lärjungar, Madvigs yngre, men längese’n bort-
gångne själsförvandte samtida professor J. G. Ek i Lund.
Men hvarken metod eller fyndighet skulle ha gjort Madvig
till den store kritiker och emendator, som han var, om icke
dessa egenskaper hvilat på den solida grunden af en icke
blott omfattande utan ock fackmässig kännedom om den
klassiska litteraturen, sådan denna kännedom kanske aldrig
hos någon äldre eller senare filolog förefunnits. Hos Gott-
fried Hermann och hos Ritschl fans måhända, liksom hos
Bentley, öfverlägsen förtrogenhet med klassisk poesi och
med antikens hela lärdoms- och vitterhetshistoria; Niebuhr
var äfven som filolog företrädesvis komparativ historiker
och statskunnig: Humboldt var framför allt filosof och
Lachmann diplomatisk textkännare; hos Boeckh trädde med
all hans geniala mångsidighet de rent språkliga problemen,
särskildt det syntaktiska, något i bakgrunden; — hos Madvig
voro alla dessa sidor och delar af en klassisk filologs utrust-
ning i öfverlägsen grad tillstädes, dock med afgjord öfver-
vigt för den prosaiska nationallitteraturen och inom själfva
språkvetenskapen för syntaxen. Därför har hans textkritik
vunnit sina största triumfer där, hvarest hon kunde stödja
sig på en exakt och rationel kännedom om ett stort veten-
skapligt eller historiskt innehåll och en högklassisk prosa-
still i hans behandling af Ciceros (1834, 1840) och Platos
(1870), af Livii (1859 f.) och Thucydides’ (1870) texter. Sär-
skildt hans till sidotalet obetydliga Adversaria critica till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
