Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 JOHAN NICOLAI MADVIG.
bundna möten mellan Köpenhamns och Lunds universitets-
lärare börjat ega rum, har Madvig i dem lifligt deltagit och
med sin person och sina tal gifvit dem deras förnämsta pryd-
» nad. Sådan lyste han ännu med sitt silfverhvita hufvud,
högrest och kraftig, den 4 sistlidne september vid festen å
Skodsborg i det första samkvämet under den klara afton-
himlen med den oförlikneliga utsigten öfver Sundet, sådan
vandrade han med oss under de »brede bege» och förde,
som det var hans sed och som en boren mästare äfven i
konversationen, ordet i våra samtal; sådan stod han i den
rikt upplysta festsalen och mottog allas vår hyllning och
talade om sitt »lykkelige professorsliv>’ med ett oförgätligt ut-
tryck af hänryckning och tacksamhet i sina milda ögon.
Dagen därefter — må det tillåtas mig att anföra äfven
detta mera enskilda minne — den 5 september inbjöd Madvig
jämte två danska professorer sina gäster till en längre färd
i vagn från Vedbek och Rungsted öfver Hörsholm till Fre-
deriksborg, der han själf för nära sjuttio år sedan gått i
skola. Där vandrade den gamle, själf, liksom dagen, hög-
sommar ännu i efterhösten, omkring än som de seendes
vägvisare, än ensam och tankfull mönstrande sina gamla
minnen. På hemfärden togo vi från Hörsholm öfre vägen,
som löper mellan lummiga parker och leende ängar, till
dess, när dagen begynt svalkas och vi redan kände friska
vindar från Öresund, vår vagn höll stilla vid en skogslund,
på hvars andra sida Madvig egde sin sommarbostad. Där
steg den gamle af och skulle med sina särskilda gäster på
en skogsstig återvända till hemmet. VWVänligt letade han rätt
på hvar ’och en af oss svenskar, från hvilka han skulle skiljas,
och sade oss med handslag och »Lev veb sitt afsked. —
När vi tre månader därefter stodo vid hans kista och
sågo oss om i det praktfulla castrum doloris och den lysande
församlingen, kommo vi att tänka på att den store mannen
också varit en högt uppsatt man. Men vårt hjärta kände
ock med sorg, hvilken god man i honom försvunnit från
vår synkrets.
»Det var en man, en 2zaxz och det i allo.
Mitt öga skådar ej hans like mer.» C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
