Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FRANSKA REVOL:S IDÉER I 1789 ÅRS RIKSDAGSBESVÄR. 25
mellan olika intressen, som frestar individen att söka sin
fördel på andras bekostnad, ja en strid, hvarunder hans
handlingar äfven oafsigtligt kunna blifva till förfång för
andra. Det torde vara bekant, att Rousseau antagit, att
»naturtillståndet» karakteriserades genom frånvaron af all
dylik strid, och det tredje ståndet i Nemours förklarar nu i
inledningen till sin rättighetsförklaring, att dygdens och rätt-
visans makt äro så stora, att det endast är under skenfagra
förevändningar som man kan »grunda sin fördel på andras
skada», och att något sådant blott kan lyckas under »oupp-
lysta tidsåldrar». All den orättvisa, som då faktiskt fans i
världen, ansåg man sälunda tydligt hafva sin orsak i det be-
stående samhället; om detta ombildades i enlighet med na-
turens och förnuftets fordringar, om människorna, sedan
upplysningen visat hvad som var zäzt, erhölle en fullständig
frihet, då skulle således alla orättvisor försvinna, ej längre
den ena människan se sig till godo på den andras bekost-
nad; med ett ord, ett tillstånd af paradisisk frid och lycka
blifva rådande. Denna tro på mänsklighetens harmoniskhet
eller, som man då äfven plägade säga, allmänna broderskap
var i själfva verket en herskande föreställning bland denna
tids »upplysta !, och med fullt skäl har man därför vid
sidan af fordringarna på /friket och jämlikhet gifvit den
samma hedersplatsen bland hvad som kallats »r789 års
idéers.
Onekligen ligger det något tilltalande och upplyftande
i denna tro, men olyckligtvis motsvaras den blott allt för
litet af hvad erfarenheten har att lära oss. Den mänskliga
tillvaron, för så vidt den är en del af sinnevärlden, kar näm-
ligen ej frigöra sig från den obevekliga lag, hvaraf denna
i sin helhet beherskas: kampen för tillvaron. Skulle fri-
! Det skulle tyckas, som om en sådan tro borde stå i strid med upp-
lysningens materialistiska världsåskådning och dess praktiska konsekvens:
Helvetii åsigt att egoismen är driffjädern till allt mänskligt handlande; och
detta är nog äfven fallet. Hos upplysningens män fans emellertid en viss nai-
vitet, som kom dem att ej alltid räkna så noga med konsekvensen, och ofta
finner man hos dem den krassaste materialistiska åskådning af världen före-
nad med de mest idealistiska föreställningar om den del af denna, som
människolifvet bildar. För öfrigt bör dock ihågkommas, att om den mate-
rialistiska skolan också accepterade idén om mänsklighetens broderskap, var
dock dennas egentliga förkämpe, Rousseau, en afgjord idealist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
