Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURBREF FRÅN NÖRGE. és
Af lyrik har jag ingenting annat nytt att bjuda på än en
samling af mig själf, kallad »Unge sange». — Däremot vill jag be-
gagna tillfället till att fästa uppmärksamheten på den skatt af äkta
och egendomlig lyrik, som är lemnad oss i arf af en skald, som
hvarken i sin lifstid eller efter sin död har blifvit uppskattad efter
förtjänst, nämligen Aasmund Olafson Vinje. Redan förut — i
mitt bref af år 1884 — har jag fäst uppmärksamheten på den
upplaga, >Det norske samlag» för närvarande föranstaltar af denne
författares valda skrifter. Det i år utkomna tredje bandet, inne-
hållande 2/Vorske dikt, bildar emellertid ett helt för sig, hvilket
jag i synnerhet vill råda mina läsare att stifta närmare bekant-
skap med. — Vinjes prosaiska skrifter — till största delen pole-
miska kåserier, införda i den af honom redigerade veckotidningen
»Dölen» — bära i öfvervägande grad en prägel af lokal och
temporär tillfällighet, som nödvändigt måste i någon mån nedsätta
deras konstnärliga värde, huru träffande och kvickt än det mesta
är skrifvet; och nekas kan väl häller icke, att hans egendomliga
stil och språkform här oftare måste stöta smaken och försvåra
uppfattningen. I hans dikter finner man däremot alltigenom den
skönaste och kraftigaste lyrik med en originalitet i uppfattningen,
ett djup i tankarna och en innerlighet i känslan, som enligt
min åsigt ställer dem fullt i jämnbredd med hvad Ibsen och
Björnson i denna riktning hafva åstadkommit. I synnerhet har
vårt lands egendomliga natur och folklif ingen sannare tolk än
denne norske Robert Burns, som — själf utgången från folket
och utrustad med dess mest typiska böjelser och anlag — på
sina ständiga turistfärder med den förstående uppfattningens sym-
pati hade studerat så väl den minsta sten som den ringaste
hydda. Och hvad hans egendomliga språkform angår, är det så
långt ifrån att denna här lägger hinder i vägen, att den tvärt
om bidrager till att understödja tanken och förhöja verkningen.
Man läse sålunda en strof som denna (ur hans större episka dikt
»Storegut>):
Me arme menn um fagre gjentor dröyma,
Og denne draumen varer mange aar.
So mange slike minne paa mig ströyma,
At tidt eg gjeng, som eg var sjuk og saar.
Ja, naar i hug me koma elsken vaar,
So er det, so i merg og bein det silar.
Som svarte skuggen kring du gaar og gaar;
Du lengtar, trur og trur, og so du tvilar
Og liksom orren blundande paa leiken spilar.
En sådan ordens och rytmens välklang skulle det knappast
vara möjligt att nå i vårt hårdare och fattigare skriftspråk. Och
af sådana pärlor är en rikedom utströdd i dessa ursprungliga,
stämningsfulla dikter. — Jag skall till slut anföra några rader ur en
Ny Sv. Tidskr. 8:de årg. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
