- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1887 /
86

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86 EN FÖRMIDDAGSVISIT.

Lizzie (pekande på silfverbrickan).
Du får ta ut den här! och töm på samma gång cigarr-

kopparna!

(Karin fullgör befallningen. Lizzie slår sig ned vid skrifbordet, drar
ut en af lådorna och tar fram en bundt bref, ombundna med ett rosenrödt
silkessnöre. Hon klipper af snöret och ser tankfull igenom brefven, det ena
efter det andra.)

Lizzie (drömmande och med pauser).

Vissna blad! . . . Hvad jag har läst dem, och hvad jag
älskat dem. -— — Det var en gång, när jag trodde på honom,...
då jag läste och läste hans bref, tills jag kunde dem utantill...
då jag lefde på hvarje ord ifrån honom! Och nu — vissna
blad! — — Hvad är då kärleken? — — Man säger den är ett
lifj — — jag tror den endast är ett ögonblick, ett ögonblick
af stämning och berusning. — — Man säger så lätt: jag
älskar dig! — — Det behöfs så litet: några glas champagne
och en fönstersmyg; en vacker sommarkväll och en båt, som
glider fram öfver ett spegelblankt vatten, eller ett möte mellan
kulisserna, när Aox är berusad af framgång, och Aan af
entusiasm. — — Hvad är då till sist kärleken? Vackra fraser,
papper och bläck, som det här. (Kramar energiskt ihop brefven.)

Jag skall bränna dem! (Går fram till kaminen, öppnar luckan, går
efter tändstickor, drar eld på en och antänder brefven. Hon stöder sig
emot kaminen och ser brefven brinna; då de äro nära att slockna, kommer
från vänster)

Skytte (i det han inträder).
Jag tror ni eldar så här långt fram på vårsidan!

Ligzgie (rycker till; sedan likgiltigt).

Ni — — åh, det är bara en gammal utnött roll, som jag
slutat spela, och som jag nu bränner upp — ingenting vidare! —
Men hvarifrån kommer ni, herr kandidat, (Spetsigt.y kanske ni
glömt edra handskar? (Stänger kaminluckan.)

Skytte.
Nej, det gör man endast i de franska komedierna! —
Jag vill tala med er en stund... vi två . . . ostörda, på

tu man hand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 20:51:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1887/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free