Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 EN FÖRMIDDAGSVISIT.
ett ljusgrönt skimmer; fontänen spelade, och strömmen glitt-
rade i solljus. — — Jag kom att säga er — inte direkt att
jag älskade er, — men ett ord, som drömde om kärlek, som
skälfde af lidelse. Så mycket sa’ jag er i alla fall, att ni
ansåg er berättigad svara, att åt en man, som jag, vågade
man icke anförtro ett helt lif. Ni tviflade icke endast på
min kärlek, utan också på mig själf. Mins ni det . .. mins
ni det, Lizzie?
Lizzie.
Jag tviflade icke . .. jag vågade bara inte tro.
Skytte.
Men ni visste, att jag älskade er. Alla dessa små bref,
jag sändt er, — halfkvädna kärleksvisor, som mitt hjärta icke
vågade sjunga högt – adl!z borde ha sagt er, hur högt, huru
innerligt jag älskade er.
Lizzie.
Men ni hade så många andra .
Skytte.
Så många andra! . . . så många andra! Ja, det var alla
dessa dumma historier, man hviskat i edra öron, som födde
misstron till mig; det var denna misstro, detta tvifvel som
stötte mig bort ifrån er. Och jag sa’ till mig själf: nå väl,
jag vill visa henne, att om Akon icke tror på mig, det i alla
fall skall finnas en kvinna, som gör det. — Och så mötte
jag Stephanie.
Ligste.
Och så mötte ni Stephanie.
Skytte.
Ja, Stephanie! En kvinna af värld, stilfull och elegant,
rik och fjäsad, en kvinna, öfver hvilken en man kan vara
stolt.
Lizzie.
Jag medger det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
