Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFÖRGÄTLIGA ÖGONBLICK. 161
ett smekande uttal och en konstnärlig accent framsade de
fyra raderna.
Derefter återlemnade han fotografien med en böjning på
hufvudet och ett diskret småleende.
— Ditt citat passar henne förträffligt, — sade Örnfelt,
t det han tog emot porträttet och med en suck lade in det
igen, — men det beskrifver blott ex egenskap hos denna
kvinna, som i sig förenar allt, hvarefter sinne och hjerta
kunna tråna. Ack, min vän, om du visste hvilken fullhet,
hvilken harmoni man känner i hennes närhet, hur hon för-
står att dämpa den glöd hon uppväcker, så att den värmer
och lugnar i stället för att oroa och förtära! Äfven jag
— fortfor han drömmande, — skulle om henne kunna citera
en skalds ord:
Wenn deines Kleides Saum ich nur erblickt,
War mir es stets als ob der Sturm sich legte. — —
Jag kunde komma till henne förtviflad, söndersliten —
men hos "henne fann jag lugn. Allt hos henne är liksom
en fullkomning af mitt eget väsende; hvad som fattas mig,
ger hon mig af sin rikedom, och där jag kanske är rikare
än hon, där fins i hennes väsende liksom en lugn tomhet,
som tar ifrån mig hvad som annars skulle gnaga sönder och
förtära mig. Jag har aldrig hos henne känt annat än den
fullaste sympati, en oupphörligt stegrad förnimmelse af
hur våra väsenden i de hemlighetsfullaste, mest nyckfulla
skiftningar alltid finna och gripa in i hvarandra. Och hvar
vi hade träffats, hvilken samhällsställning vi än innehaft,
skulle vi ändå bägge två ögonblickligen känt, att vi måste
tillhöra hvarandra, att vi voro skapade för hvarandra, hvilka
yttre band som för öfrigt fängslade oss!
— Och denna fullkomliga kvinna . . . hon tillhör dig?
fortfor baronen med en nyfiken glans i ögonen och öfver
läpparna ett leende, i hvilket spelade en fin, nästan omärk-
lig cynism . ..
— Ja, hon tillhör mig — svarade Örnfelt —, och om
hon än icke inför verlden kan bli min maka, ty hon är
redan bunden af ett föregående olyckligt äktenskap, och som
hon är katolik, kan detta ej lösas, så anser jag mig dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
