- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1887 /
168

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168 OFÖRGÄTLIGA ÖGONBLICK.

ett par ljusblå, slappa ögon, åt hvilka han kunde gifva ett
alldeles oöfverträffligt uttryck af trötthet och öfverlägsenhet.
Allt emellanåt släpade han sin lornjett upp till ögat och
kastade en kriticerande blick på någon förbigående skönhet.
Då glindrade det till i hans sömniga ögon, han vände på
hufvudet och hviskade något till sin granne, som i sin tur
hviskade samma sak till baronen. Och allt som denna an
märkning, hvilken i allmänhet var kryddad med en doft af
cynism, meddelades dessa herrar, tändes äfven i deras likgiltiga
blickar samma till hälften ironiska, till hälften frivola leende.

— Min käre Örnfelt gör sig icke brådtom, — sade slut-
ligen baronen, som började bli otålig öfver vännens dröjsmål.
Han hade sina skäl att tänka, att detta dröjsmål ej borde få
bli allt för långt.

Den högaxlade herrn vände sig mot baronen med en
liten beklagande gest och en dragning på ena mungipan.

I det samma slogo betjänterna upp dörrarna till entrée-
rummet, och Örnfelt inträdde. Han gick med sin vanliga
lugna, från allt slags tillgjordhet fria hållning genom rummet,
hälsade lifligt åt alla håll och tryckte handen på baronen
och några andra vänner, som kommo emot honom. Sedan
han gjort sin reverens för värd och värdinna, uppsökte han
genast baronen och förenade sig med den grupp, han och
de bägge diplomaterna fortfarande bildade. |

— Nå, min bror, — sade baronen, sedan de utbytt
några allmänna fraser, — du ämnär väl inte bereda damerna
.den sorgen att icke dansa i afton? Jag har varit au déses-
poir öfver att du dröjde så länge, jag är rädd att de flesta
damer nu äro engagerade ...

— Tant mieux! — svarade Örnfelt småleende, — jag
afstår hälst från all dans. Jag tror icke, att jag dansat mera
än ett par gånger, sedan jag kom till Stockholm . ..

— Men i afton dansar du! — afbröt baronen ifrigt. —
Seså, kom, jag skall presentera dig, låt oss begagna oss af
den här pausen...

Örnfelt fortfor att göra invändningar, men slutligen gaf
han vika för baronens öfvertalningar, hvilka uttalades med
en ifver, som kom vännen att draga på munnen åt baronens
genomskinliga planer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 20:51:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1887/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free