Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 OFÖRGÄTLIGA ÖGONBLICK.
arm hvilade nu mot hans, och en ofrivillig känsla af triumf
och stolthet genomflög honom, då han gick ut i balsalen,
följd af icke få afundsjuka och förvånade blickar.
— Ni gjorde mig nyss en fråga, -— sade han vänligt,
nästan ömt, ty den unga flickans närhet och det ytterst
angenäma i hela situationen förjagade alla känslor af oro
och missnöje. — Jag hann ej att besvara den, men jag har
nu hela tiden tänkt därpå ...
Hon vände sig emot honom med ett strålande leende.
— Och ni har också lyckats uttänka något svar?
— Till en viss grad. Ni har naturligtvis rest mycket?
— Åhja, — svarade hon skrattande, — tillsammans med
min mor har jag i en järnvägskupé genomfarit alla de länder,
som det hör till goda tonen att ha sett. Jag har ocksi
tämligen reda på alla de märkvärdigheter resehandböckerna
upptaga ...
— Det kallar jag ej att resa, — svarade Örnfelt leende, —
det kallar jag att fullborda sin uppfostran. Tro mig, det ger
er ingen annan behållning än en liten »bouquet» på er
edukation. Nej, ni skall bosätta er utomlands, vistas i ett
land under en längre tid, tränga in i folkens karaktär . . :
studera mänskligheten, med ett ord sagdt . . . Ni är ung, rik
och oberoende, — använd dessa förmåner till någonting
annat än att vara baldrottning och öfverglänsa edra jämn-
åriga med lysande toaletter. Har ni tänkt på, hvilken lycka
det ligger i att som ni vara i ostörd besittning af dessa
härliga egenskaper?
-—- Ja, — svarade hon allvarligt, — jag tänker ofta härpå...
det fins till och med stunder, då tanken på min lyckliga
ställning i lifvet nästan tynger mig som ett ansvar.
— Ännu en sak,... började han, men måste genast
afbryta, ty det var nu deras tur att dansa ut.
De dansade ett hvarf, och så snart de återvändt till sin
plats, kom en kavaljer för att bjuda upp Emérence till den
tur som nu ordnades. Då denna var slut och Emérence ett
ögonblick hunnit draga andan, blef hon genast afhemtad till
den nästa. Äfven Örnfelt var oupphörligt engagerad.
Så höllo de på en stund. Emérence dansade mekaniskt
och märkte knappast hvad hennes kavaljer sade; i hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
