Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORM AF DEN SVENSKA TRYCKFRIHETSLAGSTIFTNINGEN. 213
skulle kunna kännas obekväm för idkarne af de näringar,
hvilkas föremål är skrifters tryckning och spridning, ändra
tryckfrihetslagen i en riktning, som sätter staten i stånd att
straffa den verklige förbrytaren och förekomma den skada,
som brottet är egnadt att åstadkomma. För det helas väl
får den enskildes intresse gifva vika; förläggare, boktryckare
och bokhandlare hafva ej mera att beklaga sig öfver än
andra näringsidkare, som från det allmännas synpunkt under-
kastas vissa inskränkningar i sitt arbete, t. ex. vid byggna-
ders uppförande, handel med vissa ämnen etc.
Ingenting synes vid första ögonkastet lättare än att för-
ena dessa åsigter till en gemensam sträfvan för en lagbunden
tryckfrihet, hvilken utan att hämma frihetens bruk hämmar
och bestraffar dess missbruk. Detta synes så mycket lät-
tare, som affattandet af de bestämmelser i strafflagen, hvilka
angå yttrandefrihetens missbruk i tal, handskrift eller andra
sätt för tankars framställande i sinnevärlden, icke erbjudit
lagstiftningen några oöfvervinneliga svårigheter. Hvarken
fastställande af hvad som skall anses såsom brott eller be-
skaftenheten af straffet eller af grunderna för ansvarighet
och sättet för ansvars utkräfvande har föranledt något nämn-
värdt motstånd. Friheten har ej ansetts i fara, då straff ut-
kräfts i dessa fall. En svag anmärkning om orimligheten af,
att ett muntligt yttrande blifvit bestraffadt, som, om det
innehållits i en tryckt skrift, skulle hafva gått fritt, har
kanske blifvit framstäld, men nära nog för att spårlöst för-
svinna. Man har ansett såsom det naturligaste i världen, att
hvar och en, som gör sig skyldig till förbrytelse genom
muntligt tal eller handskrift, likasom den, som med vetskap
om det förgripliga däruti sprider samma muntliga eller
skriftliga yttrande, skall straffas. Men om man vill tillämpa
samma grundsats i tryckfrihetslagstiftningen, så anses själfva
friheten i fara. Huru skall man förklara detta? Det beror
på det i fråga om ansvar för en tryckt skrift sig i viss
mån olika gestaltande förhållande emellan dem, som vid
offentliggörandet medverkat. I en skrifts utgifvande och
— offentliggörande genom tryck ingå flera handlingar, hvilka
visserligen kunna af en och samma person företagas, men
ofta vidtagas af särskilda personer. Först bestämmes inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
