- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1887 /
238

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238 REFORM AF DEN SVENSKA TRYCKFRIHETSLAGSTIFTNINGEN.

ansvar för innehållet af hvarje af honom spridd skrift, hvarå
ej boktryckares namn, tryckningsort och årtal finnas utsatta,
därest icke författare eller boktryckare kan upptäckas.
Den teori angående ansvarighet för tryckts skrifts inne-
håll, som hos oss tillämpas, har icke något motstycke i något
lands lagstiftning. Den är närmast befryndad med den, som
gäller i den belgiska lagstiftningen, hvilken tjänat till före-
bild för den norska och danska. I dessa länders lagstiftning
får emellertid denna teori gälla såsom grundsats för an-
svarigheten, men i rättegångsförfarandet finnes intet hinder
för att man genom laga bevisningsmedel söker träffa den
med ansvar, som verkligen i egenskap af förläggare, utgif-
vare eller författare offentliggjort skriften. Ransakning och
utredning härom får föregå målets upptagande vid dom-
stolen. Hos oss är ej tillfälle till någon sådan undersökning.
Boktryckaren instämmes, och är han försedd med nyss om-
förmälda namnsedel för icke periodiska skrifter och behörig-
hetsbevis för periodiska, samt detta bevis befinnes riktigt.
är han alldeles fri från ansvar, oafsedt hviken bevisning som
hälst som skulle kunna mot honom åvägabringas. Under
inga vilkor får en sådan bevisning ske. Den, å hvilken
namnsedel eller behörighetsbevis lyder, straffas, utan att
honom är tillåtet att styrka, icke ens att han icke tagit någon
befattning med skriftens författande eller utgifvande. Men
icke nog härmed. Sedan man en gång slagit in på den
vägen, att den person, som en gång genom vissa bestämda
bevisningsregler betecknats såsom utöfvande den eller den
funktionen vid en skrifts utgifvande, skall oberoende af
brottsligt uppsåt i utöfningen af samma funktion, ja till och
med äfven om han kan bevisa, att han icke utöfvat den
samma, stå ansvar för skriftens innehåll, så har man i tolk-
ningen tagit ett steg längre. I praxis har den orimliga tolk-
ning af I & 8:o vunnit burskap, att ordet >»författare»> i den
sats, som säger att boktryckare, som ej har företett namn-
sedel, är fri från författareansvar, om >författaren sig för
domaren själfmant tillkännagifver», tolkas lika som om i lagen
stode »hvem hälst i hela världen, som behagar för domaren
uppgifva sig såsom författare till en åtalad skrift, skall ovil-
korligen så anses, utan att någon är berättigad att bevisa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 20:51:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1887/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free