- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1887 /
243

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REFORM AF DEN SVENSKA TRYCKFRIHETSLAGSTIFTNINGEN. 243

hyllats i fråga om stämningstid, huruvida R. B. 11 kap. 5 8
eller 10 & skall tillämpas, ehuru det förra stadgandet på-
tagligen åsyftats.

Se vi slutligen på bestämmelserna om boktryckeri och
bokhandel, säå finnas, på sätt vi förr anmärkt, inga behörighets-
vilkor föreskrifna för yrkets utöfning; den enda inskränkning
som finnes, gäller orten, hvarest tryckeri må anläggas; det
får nämligen ej anläggas annorstädes än i stad eller dess
närhet. Några personliga behörighetsvilkor finnas icke. Hvem
som hälst kan således skaffa sig ett litet tryckeri och där-
ifrån sprida brottsliga skrifter utan att kunna med straff åt-
kommas, blott han skaffar sig en ansvaring. Som emellertid
det ej hafver sig så lätt för hvem som hälst att anskaffa
tryckeri och få erforderligt förtroende för att kunna drifva
yrket, har saknaden af bestämmelser om behörighetsvilkor
för boktryckare ingen större praktisk ’ betydelse, så länge

anläggning af tryckeri är begränsad till stad eller dess när-
het. Anmärkningsvärd är dock den inkonsekvens, som
råder i jämförelse med andra näringar. Det fordras näm-
ligen alltid af den, som offentligen häller allmänheten till-
handa sina varor, att han eger god fräjd och rätt att råda
öfver sig och sitt gods. Hvad bokhandel angår, är emeller-
tid saknaden af hvarje ordning i högsta grad betänklig.
Enligt 1812 års T.-F. I & 12:0 i dess ursprungliga lydelse
var stadgadt, att bokhandlare i egentlig mening, d. v. s. inne-
hafvare af boklåda, skulle göra anmälan härom, dock att
hvarje förläggare eller författare skall stå fritt att antingen
själf eller genom andra föryttra dem tillhöriga skrifter. Sedan
all skyldighet att göra anmälan om bokhandel efter 1870
upphört, är böckers spridande vare sig till försäljning eller
kringdelning alldeles fritt såväl hvad inländska som utländ-
ska vare sig på svenska eller utländskt språk tryckta skrifter
angår. Ingen hemfrid är skyddad mpt schackrande gård-
farihandlande, som sprida sedefördärfvande litteratur i or-
terna, ej minst utomlands tryckt sådan. Denna frihet låter
sig förklara hvad angär i Sverige tryckta skrifter, hvilken
spridning kan hämmas genom åtal och kvarstad i samma
stund de utgifvas, om vederbörande uppsyningsmän fullgöra
sitt åliggande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 20:51:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1887/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free