Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 I HUMLEGÅRDEN.
kommo hem, var vår lilla ängel knappt att känna igen. Ö
nen stirrade och hade nästan förlorat sin glans; munnen:
hopdragen, näsborrarna utspända, och de små hände
ryckte oupphörligt. — Jag trodde, att det var förbi — «
med det samma slut äfven med min glädje i lifvet. — E
en halftimme började hon dock så småningom känna i
mig; och en gladare stund har jag ej upplefvat. Jag
på knä vid hennes vagga och tackade innerligt Gud. —
Är det inte för eget? Föga mer än ett halft år har jag
den lilla varelsen, och ändå är det som om jag alltid I
henne — och som om allt i världen vore borta, i fall
miste henne!
Den 8 september. Stackars min man! Om jag äl
kunde trösta honom! — Då han i dag kom hem från börs
var han rent förbi. –— »Gud bevare hvar och en, som lig
i affärer dessa tider!» suckade han. — Karl hade lof
mig ett vackert guldarmband – som jag beundrat h
gång jag gått förbi Férons bodfönster — när Amanda
sin första tand. Men med den presenten får det nu ar
tills vidare. Därmed hastar inte. — Karl flög opp och kys
mig, kyss på kyss, då jag nyss sade honom detta.
Den 16 september. Min sjöroman blef ej antagen.
Förläggaren — den älskvärda människan -— eller rätt
hans litterära biträde, ty själf... tyckte att den var för v
Och ändå hade jag målat efter naturen. Säkert hade n
arbete vunnit det lärda oraklets bifall, om jag skrifvit «
inbommad mellan fyra väggar tre trappor opp på norr.
(Taladr:) Godt! Hon bor således på norr. — Men n
är stort. — Jag måste således gå vidare. (Fortsätter att läsa:
Den 20 september. I dag har den lilla ungen fått
första tand. Den glänser som en liten skärfva pärlen
bland rosenknoppar. — Hon bet mig nyss, så jag var fär
att skrika.
Den 28 september. I går afton badade Amanda. — G
hvad hon var söt i badet! Så’na små söta och knubbi
armar — med djupa gropar i — så’na runda och förtjusan
små ben! Och den lilla ryggen se’n och ... Hvarför åter;
man aldrig på duken sådana scenerier? Själfva skönhe
gudinnan i sin snäcka, omgifven af Neptuns hela hof, tar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
