Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAMATISK KONST. 333
som jag finner spelet utmärkt, och samspelet likaså, det se-
nare har i salongens litenhet ett stöd, som man i allmänhet
emellanåt anlitar — mycket.
Dramatiska teatern har blifvit mycket smädad för sina
plockprogram. Man har varit obegripligt kvick öfver dem,
aä la daube på slarfsylta, Arlequins kostym, hugget som
stucket, blandade ämnen, cache-misére och cache-désordre.
Nu har teatern visat, att det ej blott är i förtviflade ögon-
blick den tillgriper slika petitesser, nej nu inöfvar den med
berådt mod och vett och vilja (»vi synde vetande»>!) ett pro-
gram på fyra stycken och — ger det dag efter dag snart
sagdt i veckotal. Publiken talrik, intresserad, litet rörd (när
fru Hartman gråter och hr doktorn torkar sig i ögonen), men
glad, framför allt glad, glad åt hr Hillbergs fulländadt bort-
komne, pedantiske katedersnobb, åt hr Bäckströms fromt
trinda »Guds ord från landet», men framför allt åt Svante
Hedins — det vore kanske ej juste att säga Camouflet i »En
kopp té, ty den rollen har hr H. försatt med otaliga drag af
egen fatabur, ja, jag tror hela meningar, men med säkerhet
en mängd stolligheter, som gör honom alldeles ändlöst be-
fäingd; också ger åskådarnes gränslösa fröjd hr H. tillfälle
att hålla upp under skratt-oväsendet i salongen och extem-
porera nya roligheter, inventera nya upptåg. När hr Svante
Hedin dör, så dör ock Camouflet, men än så länge äro de
lefvande, och med hvilket lif —!
Skulle hr Hedins komik inrangeras (alla tedesca) inom
något estetiskt systems facks underafdelnings underafdelning,
är jag rädd man finge uppfinna en Hedinsk sådan och sätta
hr Hedin in däri. En skådespelare (un peu jaloux, je pense)
sade mig en gång: »Vet jag visst det, inte spelar han inte,
han Aedinar.> Ja, Gud vet hvad han gör, men du och jag
och alla — applådera, skratta och applådera. Så går det,
när man hedinar som Hedin.
Men åt allt skrattar ej publiken lika glad. Fru Almlöfs
skugga drog genom salongen och stälde sig emellan åskå-
darne och — fröken Ahklander. Mången rent af visste ej
efteråt, hur frk. Å. hade spelat. De hade suttit och sett —
Betty Almlöf, hjärtligheten under den barska ytan, godheten
under de kavata åtbörderna, det varma hjärtat med — skinn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
