Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 DRAMATISK KONST.
Edvard Swartz skulle hafva varit rätte mannen att fram-
ställa denna vemodsfulla roll, där ett härligt men brustet
strängaspel vibrerar igenom hela karaktären.
Herr Palme finner inga uttryck för det kontemplativa
lynnet, det inåtvända grubblet hos denne Rosmer, som
aldrig på jorden finner den samvetsfridens rena lycka, efter
hvilken han så innerligt trånar, utan tror sig finna den, jämte
förlåtelse för sitt förmenta brott, då han jämte den han älskar
delar den makas öde, som gått i döden för honom. Hr
Palmes tolkning är vacker men matt, sympatisk men stilla-
stående. Rosmers själslif är i de bägge sista akterna ett
upprördt haf. De olika strömmar, som där kämpa mot hvar-
andra, de olika reflexer, som kastas däruppå — allt detta
och mycket mera finner man föga af, så enformigt som hr
P. ger denne Rosmer. På detta sätt blir rollen icke blott
oklar och virrig, utan ock -— hvad värre är — tråkig — och
till och med kanske slutligt parodisk.
Hr Thegerströms uppfattning af rektor Kroll är, som man
kunde vänta af en så utmärkt konstnär, tydlig och klar och
spelet orubbligt konsekvent. Rollen hade dock blifvit svårare
och hade ländt hr Th. till större ära, om den tagits något
snabbare och nyanserats något utförligare.
Fru FH. Kinrmanssons tante Ole i Det nya systemet saknade
den barskhet, som Betty Almlöf varit rätta personen att
där få fram, men var i öfrigt lika utomordentlig som den
bild, fru K. ger af madam Helseth i Rosmersholm. För
öfrigt får jag hänvisa till hvad ofvan sagts om den obeskrif-
liga illusion, som är fru K:s stora konstnärsarf.
Herrar Fredriksson och Hillberg, som bära upp den man-
liga sidans förnämsta roller i Björnsons drama, hade hvar för
sig typer, för hvilka de i hög grad passade, särdeles den
senare, som här lyckades utmejsla ett sant mästerverk.
Äfven i »Rosmersholm> glänste hr H:s spirituella talang med
stor kraft, man fann det endast eget, att en så rutinerad
tragiker som hr H. alldeles bortsett från den mer gripande
verkan, som lätt nog kunnat fås af en man som hr H. af
Ulrik Brendels sista scen.
Hr Almlöf annonserades först i Peter Mortengaards roll
i >»Rosmersholm>. Men vid premieéren var det hr Beck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
