Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUCASSIN OCH NICOLETT. 383
Jag har hört, hur dig de hota,
dig de skada skulle göra,
om här du blefve.
16.
Nu säger, förtäljer och berättar man:
— Ack, — säger Nicolett, — må din faders och din
moders själ njuta en välsignad hvila, till lön för att du så
skönt och höfviskt varnat mig. Om Gud vill, skall jag nog
akta mjg för krigarskaran. Gud bevare mig från dem!
Hon sveper in sig i sin mantel och ställer sig i skuggan
af stödjepelarn, till dess att de gått förbi. Och så tager hon
afsked af Aucassin och vandrar bort mot borgens mur.
Muren hade blifvit skadad, men var lagad med flätverk och
grus, och hon steg upp på den och bar sig så förståndigt
åt, att hon kom ned mellan muren och löpgrafven. Men
då hon såg ned i löpgrafven, såg hon, att den var mycket
djup och mycket brant, och hon blef mycket rädd.
— Ack Gud, — säger hon, — milde Skapare! Om jag
släpper mig ned här, bryter jag halsen af mig; stannar jag åter
här, så griper man mig i morgon och bränner mig på bål.
Dock vill jag hällre dö här, än att allt folket skulle stå och
titta på mig i morgon.
Och hon gjorde korstecknet öfver sitt hufvud och släppte
sig ned i löpgrafven, och när hon kom till bottnen, så voro
’ hennes fagra händer och fötter, som aldrig förr blifvit ska-
me ns is LA
dade, sargade och flådda. Blodet strömmade ut ur väl tolf
sår, och dock kände hon hvarken ondt eller smärta på grund
af den stora fruktan, som hon haft.
Men hade hon haft svårt att komma ned, hade hon
ännu svårare att komma upp. Men hon tänkte, att där kunde
hon ej stanna, och hon hittade en spetsig påle, som borg-
folket kastat dit ned under borgens försvar, och med den
hjälpte hon sig steg för steg upp ur grafven och bemö-
dade sig så, att hon slutligen kom upp.
Nu låg skogen tätt intill, två pilkast endast därifrån, och
den var trettio mil i längd och bredd, och där fans vilda
djur och där krälade ormar. Hon var rädd, att om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
