Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 AUCASSIN OCH NICOLETT.
sidenkläder, hvaraf. vice-grefvinnan hade ett stort förråd, och
satte sig i sin kammare på en kudde, stickad med silke,
och kallade till sig vice-grefvinnan och bad henne, att hon
skulle gå och söka upp Aucassin, hennes vän. Och si
gjorde denna. Och då hon kom till palatset, fann hon Av
cassin gråtande och klagande öfver Nicolett, sin väninna, för
att hon dröjde så. Och vice-grefvinnan sade till honom:
— Klaga icke mera, Aucassin, utan kom med mig, och
jag skall visa er det, som ni mest älskar i världen. Ty det
är Nicolett, som kom hit att söka upp er från fjärran land.
Och Aucassin blef glad.
I.
Nu sjunger man: i
När som Aucassin fick höra
om sin sköna, väna tärna,
att hon kommit dit i landet,
blef han mer än nånsin glad.
Med grefvinnan gick han genast
att sin fagra tärna söka,
och i kammaren de kommo,
där den unga flickan satt.
Då hon Aucassin ser komma,
grips hon af en större glädje,
än hon nånsin känt förut.
Upp hon springer, emot vännen
skyndar hon med öppna armar,
trycker honom mot sin barm.
Dagen efter, redan arla,
firar Aucassin sitt bröllop,
gör sin mö till herskarinna
och till borgfru i Beaucaire.
Se’n de lefde åren långa
uti idel fröjd och lycka;
Aucassin sin glädje funnit,
Nicolett sin likaså.
Här vår saga också slutas,
mer jag ej vet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
