Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418 VÅRT HÖGRE UNDERVISNINGSVÄSEN.
fram till mogenhetsexamen en mängd klent utrustade indi-
vider, af hvilka till på köpet flera s»icke det minsta veta,
hvad de skola taga sig till. Men så mycket är säkert, att
en hel hop af dem hamna vid universitetet. Hurudant blir
deras öde där? Det läras skall är drygt, men tiden kort,
heter det; dock är det ju ej att undra på, om för desse
tiden blir lång, i samma mån som deras underbyggnad varit
svag: för dessa bli alla kurser för dryga, alla föreläsningar
för svåra, följaktligen till ingen nytta. Men ändtligen är en
kurs genomgången; då tenteras det en gång, två gånger,
tre, fyra, fem, sex gånger i samma ämne, tills examinatorn
blir så uppledsen, att han i förtviflan släpper fram veder-
börande: »han kan visserligen ingenting, men han blir ej
bättre!» Och så på samma sätt i ett eller flera andra ämnen,
kanske i alla! Man kan förstå, hvad det blir för en examen:
jämnstrukna eller undermåliga approbatur i allting. Det är
ju någonting att bygga en framtid på! Och universitets-
lärarne kunna ingenting göra till saken: de äro skyldiga att
tentera och examinera samma individ, om det så vore hundra
gånger, ja i evighet!
Detta är en sorts folk. Men det finnes också ett annat
slag, sådana hvilka komma till universitetet med kanske tio
kronor som allt hvad de ega i världen, med andra ord de
alldeles obemedlade och utfattige. De resa antagligen åstad
med de bästa föresatser att studera riktigt på allvar; men
magen har ock sina kraf, som i första rummet måste till-
fredsställas. Måhända äro de nog lyckliga (eller olyckliga)
att få låna en summa att börja med; den är dock i de flesta
fall tillräcklig endast för den första tiden; sedan komma
omsättningarna, anskaffandet af nya medel, vigilansen efter
femman för dagen, till sluts det knappt under formen af
lån dolda rena tiggeriet. Vi vilja ej tala om allt det för
nerver och moral lika fördärfliga i ett sådant lif; vi fråga
blott: när skall under sådana förhållanden en stackars män-
niska kunna sköta studier? Det är ju absolut omöjligt. En
del måste naturligtvis förr eller senare »drypa af», som det
heter; för en och annan åter randas kanske i tidernas längd
den lyckliga dag, då äfven han kan få gå i examen. Men
hans studietid, må tro den har icke varit riktigt »begränsad,
I
I
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
