Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 ROMANER OCH NOVELLER.
detta en social studie, en klagan öfver huru bland underklassens
söner kapitalbristen hindrar anlagens utveckling och kränker indi
vidualitetens rätt. — Denna olikhet i uppfattningen af ett liknande
motiv är kännetecknande för skilnaden mellan vår gamla och vir
nya vitterhetsskola: hos den förra ställes upp en mönsterbild af
personlig ärlighet och pligttrohet; hos den senare slår detta om
till samhällskritik.
Claes Lundin lemnar i »Alina Frank» historien om en skåde-
spelerskas och en teaterrecensents inbördes kärleksförhållande. Han
är hvarken en konstnärentusiast af gamla skolan eller en modern
problemskribent. Utan hos honom känner rnan oupphörligt igen
den talangfulle, spirituele kronikören. Det är en interiör ur lifvet
bakom kulisserna och bakom redaktionspulpeten, som han här
tecknar — i mycket upplysande såsom tidningarnas verklighets
skildringar, ofta på kåsörens sätt satiriserande och skämtande, äfven
då en strängt konstnärlig karaktärsteckning knappast skulle hafva
tillåtit det. Han skildrar icke, huru konstnären går upp i sin kal-
lelse, eller huru han tvärt om af brödbekymmer tvingas att svika
den, utan han visar oss, huru konstnärsfåfängan förkrymper själen
på honom och hindrar honom att i hvardagslifvet utveckla sig
såsom en sund, fullblodig människa. Han visar oss icke, huru
konstnärerna böra vara, utan säger blott: se, sådana äro dessa
beundrade artister!
Den mest originele skildraren af artistlifvet är dock Georg
Nordensvan. Det är förnämligast genom konstnärsnovellen »Figge»,
som han gjort sig känd och erkänd såsom sådan. Men äfven i
hans nya novellett-samling finnas trenne förträffliga skizzer af samma
art. Tvänne af dessa äro en sorts tillägg till »Figge» och röra sig
omkring samma hufvudperson. Den ena skildrar, huru han under
studietiden hemma i Stockholm >»var kär en gång», och i den andra
berättas, huru han en gång for express hem till Sverge, rumlade
om i Stockholm tvänne dagar, men sedan vände åter till Paris.
Det är tokroliga burlesker med en egendomlig, drastisk lokalfärg;
trogna bilder af »målarglädjens» barnsligt lättsinniga dagsländelf.
Om i dessa bilder humorn står på gränsen till det komiska, så
kommer däremot humorns allvarligare sida fram, dess »sorg i rosen
rödt>, uti den tredje konstnärsnovellen i denna samling, i skildringen
af det naiva kamratskapet mellan »Pappa och mamma», mellan en
ung målare och hans kvinliga kamrat, hvilken allmänt ansågs som
»en riktig hederspojke> Här slår känslofullheten nästan öfver i
känslosamhet. Det är en ny sorts romantik i Nordensvans artistlifs
bilder, icke de höga ideernas romantik, men stämningarnas, känslor-
nas; icke en romantik i akademisk stil, men en det excentriskas
romantik med realistiska slagord och samtalsspråkets abrupta skizz-
manér. — Nordensvan är impressionisten bland våra novellster;
han träffar stundom mästerligt den naturtrogna stämningen, är alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
